Då tog vi ett bestämt kliv in i vecka 30 (29+0) idag! Kan ni tänka er? Nu är det endast tio små pyttiga veckor kvar innan vi får träffa vår efterlängtade Mini-älskling! ♡♡ Tiden har verkligen rusat fram den här gången, det är knappt så vi har hunnit med.
Såhär står det i min gravidapp:
”Barnet är nu cirka 36 cm lång från huvud till fot, och det väger cirka 1,43 kg i början av veckan och cirka 1,58 kg vid veckans slut. Lungorna, muskler och hjärnan fortsätter sin utveckling och skelettet hårdnar än mer. En del barn börjar redan nu lägga sig med huvudet i bäckeningången. Du kan känna att barnets huvud pressar på mot bäckenbotten och även tydliga sparkar upp mot bröstkorgen.
Barnet växer mycket nu – så glöm inte bort dina mellanmål! Ibland kan du känna dig lätt illamående under dessa veckor, det beror på barnets snabba tillväxt och att hormonpåslaget är stort. Det är helt normalt.”
Hur mår jag då?
Jag mår bra överlag. Jag känner verkligen av att vi är i slutet nu, jag känner mig väldigt tung och börjar känna mig ganska otymplig. Det är trångt i magen och det är rätt flåsigt när jag anstränger mig. Att böja mig efter något jag tappat är ingen lek och jag går upp och kissar 2-4 gånger per natt. Jag är också väääldigt trött och skulle lätt kunna somna sittandes vartsomhelst om jag bara ”gav efter”.
Men jag känner mig fortfarande stark, jag har kunnat hålla foglossningen i någorlunda schack (så mycket man nu kan påverka den själv…) och jag känner mig väldigt fin som gravid. Jag går fortfarande runt och är supermallig över min fina gravidmage, tänker att ”ja, här går jag runt och bär på vårt nya liv” ♡ Så tacksam!
Magen?
Just nu sparkas det och bökas en hel del såhär på kvällen. Får en redig spark mot kissblåsan då och då och ibland känns det nästan som att han/hon vill komma ut… Är ändå glad att det är så livat därinne. Tidigare i veckan kände jag en enorm oro över att det hade lugnat ner sig ganska dramatiskt från en dag till en annan, så efter samråd med min barnmorska bokade vi in en tid till specialistmödravården på Huddinge för att komma in på en kontroll. Efter en väldigt orolig och nervös dag så blev vi tillslut lugnade med att allt såg fint ut och att CTG-kurvan såg precis ut så som man ville. När jag hade den på magen under den halvtimmen den ska registrera så vaknade Mini till och började sparka på och röra sig som vanligt igen – så vi kunde åka hem och andas ut. Det är inte klokt hur orolig man blir när det är något som avviker från det man är van vid – och det är ju precis så man ska reagera. Jag fick höra att det var väldigt bra att vi åkte in och om det skulle kännas konstigt igen (även om det skulle hända redan imorgon) så är vi välkomna in på en kontroll till. Man ska alltid lita på sin egna känsla, för det är ingen annan än jag som är gravid som kan känna efter om något ändrats. Jag tackar min lyckliga stjärna att allt såg fint ut och att det får fortsätta göra det hela vägen ♡
Cravings?
Likt förra graviditeten så är det choklad som domderar måste-ha-suget såhär på slutet. När det gäller mat så är jag ofta väldigt sugen och hungrig på mat, men blir herregud-proppmätt väldigt fort. Oftast är jag dock så hungrig i början att jag bara slänger i mig maten och när jag sen blir mätt så blir jag pangmätt!
Såhär ser vi ut idag, fina magen och jag – i vecka 30 (29+0) ♡
En (stor) bebis sover uppe i sitt rum och en annan sover (inte så jättemycket) i min mage. Så lycklig att jag snart ska få bli tvåbarnsmamma ♡♡♡
♡
