Tessie-san

Annons

Oroliga nätter

Trött, tröttare, tröttast – mina tre mellannamn idag…

Wow, vad jag känner mig ynklig. Har knappt fått någon sömn på flera dagar nu, Kelly väcker mig stup i kvarten och jag ”vaknar upp” med två stora påsar under ögonen och är helt slut när det är dags att kliva upp. Jag vet att hon är inne i en rörig fas nu när hon reser sig upp och kroppen förbereder sig för att ta sig fram på egen hand och hon snart kommer kunna gå osv, det är klart att det är mycket att bearbeta för henne och det sker ju på natten när hon sover. Så hon vaknar orolig och vill komma upp i min famn och där blir hon lugn på en gång och somnar om på bara ett par sekunder (om hon ens är vaken när hon gnyr och väcker mig…) Hon är dock pigg och glad som en lärka på morgonen och verkar inte alls märka av att hon lever rövare på nätterna.

Jag vet att det går över och det gäller att bara härda ut, snart är hon förbi den här fasen och kan sova lugnt igen. Vi kämpar på!

 

Rövare på natten – Glad lärka på dagen ♡

IMG_1595IMG_1593IMG_1594

 

Tänkte ta en promenad till affären och även hämta ut ett paket lite senare, sen tar vi det piano hemma resten av dagen. Hoppas på att få sova någon timme när JP kommer hem sen, det vore guld! Hoppas ni har en fin tisdag och är mer utvilade än mig 😉

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Lilla Upptäckarn

Idag var det dags för jobb igen. Jag hoppar ju in på jobbet ett par dagar i månaden nu som en mjukstart innan jag börjar igen i början på nästa år. Så idag var det pappas dag med Gosan igen! ♡
De sov imorse när jag gick till jobbet och det kändes faktiskt aningen lättare att gå då. Det kändes tuffare att gå senast när de båda var vakna och vi ”vinkades av” på riktigt, usch vad ont det gjorde i hjärtat då! Vill inte ens tänka på hur det kommer kännas att lämna av henne på förskolan sen, fy alltså, jag vill inte! Nåväl, än är det många månader dit och vi tänker njuta till max av att få vara med varandra hela dagarna fram till dess.

Farmor och farfar hade kommit hit under dagen och hängt med dem och hade gått ut på en barnvagnspromenad med Kelly när jag slutade, så jag kom hem till ett tomt hus – det var en väldigt konstig känsla… När de sedan kom innanför dörren igen så flög jag ner för trappan för att möta upp dem. Jag fick en superkram av min lilla älskling och så blev hjärtat helt igen! ♡

Lite senare hjälpte hon mig gladeligen med att dammsuga. Svårt att hålla henne borta från någonting nuförtiden, allt är så spännande så hon måste upp och kika och gärna pilla på allt som tas fram. När jag sedan avslutade med att våttorka golvet fick hon dock hålla sig på mattan (bokstavligt talat), hon och pappa fick sitta på mattan och busa under tiden och jag gjorde dem sedan sällskap medan golven torkade.

Lägg märke till Gotlandslammet som får agera stoppvägg för uttagen som sitter där mellan trappan och bokhyllan. Det blev annars en alldeles för spännande plats att pilla och dra i sladdar på… Nu bryr hon sig inte om den, utan går loss på alla böckerna i hyllan istället… Vår lilla Röjar-Ralf! ♡

IMG_1580IMG_1579

 

Nu sover Lilla Upptäckarn uppe i sitt rum och vi andra ska poppa popcorn och kolla Idol. Livesändningarna börjar ju idag, så spännande! Änsålänge har jag två favoriter – Hanna och Jack. Har ni någon favorit än?

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Kellys rosetter

Trots att Kelly endast är 9 månader (10 månader på fredag!) så har hon en hel del rosetter. Hon hade ju väldigt mycket hår på huvudet redan när hon föddes och har oftast haft något i håret/på huvudet sedan hon var väldigt liten. Först var det hårband och när håret blev tillräckligt långt fick hon sina första små pippitofsar och sedan blev det rosetter.
Många undrar om hon inte drar av sig dem, men det är faktiskt inte många gånger hon gör det. Det har hänt endast vid ett fåtal tillfällen, men oftast låter hon dem sitta kvar. Jag tror det har att göra med att hon är så van att ha någonting där, hon har ju haft det sedan hon var pytteliten. Nu har hennes hår dessutom blivit väldigt mycket längre och har hon inget som fångar upp luggen så hänger den bara ner i ögonen på henne.

Jag älskar ju rosetter och piff och tycker det här med håruppsättningar och att greja är jätteroligt, så det har blivit en hel del rosetter även om hon inte ens hunnit bli 1 år än. Men de flesta har jag fyndat till riktigt bra pris, så det har inte blivit någon dyr historia även om det kan se ut som det.

Vi har sorterat dem lite, så man hittar vad man ska ha mycket lättare. En korg är full med småtofsar i olika färger och där ligger även en remsa med små hårspännen i olika färger och storlekar. Bredvid står en låda där alla hennes hårband ligger i, på lådans toppkant har jag hängt upp hennes första små minirosetter och på sidorna hänger mellanrosetterna. Sen har vi en till låda med hennes stora rosetter (tror det är över 40 olika färger och nyanser), där jag hängde upp de färger hon oftast använder och fyllt lådan med de färger som vi använder lite mer sällan. Mycket rosetter blir det, men det är otroligt kul! ♡

IMG_1571IMG_1570IMG_1572IMG_1569

IMG_1388

Skulle egentligen vilja hitta en klädd ”tavla” med resårband eller något liknande tvärsöver, så jag kunde fästa alla rosetterna på den i färgordning. Såg det i en butik någon gång och skulle verkligen vilja ha en likadan inne i hennes rum. Men tills att jag kommer på en bättre lösning (eller hittar en sådan tavla) så får det här duga. Nu hittar man ändå den färg och form man vill ha rätt så snabbt ändå 😉

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Försenad födelsedagspresent

När jag fyllde år gick jag ju ut och åt middag med tjejerna. Det var ett par stycken som inte kunde följa med och en av dem var Molly, så hon ville ta ut mig på en egen middag som födelsedagspresent lite längre fram. Så det gjorde vi igår.

Hon hade bokat bord på Yuc vid Odenplan och det var min första gång dit. De serverar mexikansk fusion och har massor med olika sorters tacos – drömmen för en tacosälskare som mig! Vi beställde in flera olika tacos och friterade sötpotatispommes och delade på allt. Godast på bordet förutom pommesen var utan tvekan tacosen med avokado – herregud, den bara smälte i munnen! Skulle lätt kunna beställa in bara såna nästa gång ♡

Tidigare på kvällen innan jag skulle gå gosade jag med min gosetjej in i det sista. Även om det bara rör sig om några timmar, så känns det aldrig kul att gå ifrån henne. Hon är ju en del av mig och jag gillar egentligen inte att vara utan henne överhuvudtaget. Men hon hade det så mysigt med pappa, så det gick ingen nöd på henne.

 

IMG_1533IMG_1532IMG_1525

 

Vi bäddade ner henne i vagnen och så följde hon och JP med mig ut för att möta upp Molly som hämtade upp mig med bilen. De skulle ta en kvällspromenad innan nattningen, så vi gick samtidigt.

IMG_1553

 

Ändå roligt att få klä upp sig lite och gå ut på stan med en tjejkompis, klart viktigt med dessa stunder också. Jag får ju då ännu mer energi till att vara en glad och rolig mamma som jag bara kan vara.

IMG_1540IMG_1546IMG_1548IMG_1549

 

Drack syrliga mojitos. Mums, vad jag gillar sura drinkar! ♡

IMG_1575IMG_1550

 

Vi pratade non stop och hann med både dåtid, nutid och framtid. Är så himla glad att jag fått tillbaka henne i mitt liv, en riktigt gammal vänskap som blivit som ny ♡

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Premiär på Andys lekland

Igår var det dags att besöka ett lekland för första gången för Kellys del. Vi har nog inte heller hängt på några lekland särskilt många gånger heller kanske, så nu tyckte vi att det skulle vara kul att spana in läget lite. Vi åkte iväg till Andys lekland i Länna för att se what the fuss is all about.

Det var fullproppat med glada/gladskrikiga barn (hehe) och vi styrde vår kosa direkt mot småbarnsavdelningen där det var lite lugnare för 0-3-åringar. På varje skylt vi passerade dit stod det ”vänligen respektera åldersspannet på 0-3 år”. Ah, det följdes ju inte riktigt om vi säger så. Vi möts först av tre väldigt sockerkickade pojkar i 6-årsåldern som hoppar, sparkar, gapar och flyger fram för att putta varandra hit och dit.

Och där kommer vi, en försiktig trio som inte riktigt vet vad vi ska förvänta oss. JP håller hårt i Kelly medan virvelvindarna bara swooshar förbi oss.

De tröttnade dock ganska snart och drog vidare till storbarnsavdelningen igen och vi kunde andas ut och låta Kelly utforska stället i lugn och ro. Det kom fler och fler barn i hennes ålder, men jag tror nog hon var yngst ändå. Det är nog inte många som åker dit med sitt barn som är under 1 år om det inte är för att låta storebror eller storasyster leka runt på den stora delen. Men det var ändå kul att testa. Den blå bilen blev snabbt en hit och hon åkte på den som hon inte gjort något annat! Vi hann även med att åka kana, pilla på mönsterväggen och leka med enorma legobitar.

Hon somnade som en stock i bilen på väg hem sen, helt slut efter så mycket nytt ♡

 

IMG_1520IMG_1519IMG_1515IMG_1514IMG_1513

 

Läppen kom fram i början… inte lätt när allt är stort och nytt.

IMG_1518IMG_1510IMG_1509IMG_1512IMG_1508IMG_1507

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats