Tessie-san

Då var vi tillbaka i den vanliga vardagen igen, med jobb och förskola. När jag kom för att hämta min lilla gosplutt på förskolan så stod redan barnen och pedagogerna påklädda i hallen, de var på väg ut för att leka på gården. Då behövde jag inte sätta mig och böka på med overall, mössa, vantar, halsduk osv utan hon var redo att gå på en gång – så skönt. Hon blev dock lite överväldigad när hon fick syn på mig och började storgråta. Usch, det gör verkligen ont i hjärtat på mig när hon gör så. Det är precis som att hon blir ledsen av att se mig, även om jag förstår att det inte alls är så och att tårarna kommer för att hon både blir glad att se mig och samtidigt blir påmind om hur mycket hon faktiskt saknat mig den dagen. Så fort vi börjat rulla iväg hemåt så var hon min solstråle igen.

Älskade gullgroda, jag saknar dig hela tiden när jag inte är med dig. Hade det gått hade jag stoppat ner dig i min bröstficka och låtit dig följa med mig till jobbet varje dag ♡

När vi kom hem busade vi runt på mellanvåningen innan pappa kom hem från jobbet. Hon körde runt Pippi-dockan och bebisdockan i dockvagnen i en rasande fart och sedan bytte hon ut dem mot en nappflaska istället. Den fick också agera bebis. På tal om bebis, så går vi in i vecka 17 idag och det känns så väldigt spännande! Vi har det inbokade RUL-besöket (rutinultraljud) om ett par få veckor och då får vi äntligen se lilla mini-älsklingen igen. Vi pratar om ”bebisen” varje dag med Kelly och frågar vart bebisen är – och pekar sedan på min mage. Hon har lite svårt att greppa vad vi menar och brukar peka på sin egna mage ibland också. Wow, hon har ingen aaaaning om vad som väntar oss i augusti ♡♡♡

Jag mår inte lika illa längre och det är en otrolig lättnad. Ibland kan det komma när det blir tal om vissa maträtter och så, men generellt är det mycket bättre nu. Jag är till och från helt vansinnigt trött och ibland är det nästintill omöjligt att kliva upp ur sängen på morgonen (imorse var en sån morgon), men överlag mår jag riktigt bra.

Får lite ont i ryggen ibland, men det är nog mest för att jag bär upp/lyfter ner Kelly ganska mycket – jag försöker att lyfta rätt och inte belasta ryggen i onödan, men jag kan nog bli bättre på det.

Jag har börjat ana ett välbekant fladder i magen nu och längtar sååå himla mycket till de ”riktiga” rörelserna som kommer sen. Det är ju en av de häftigaste känslorna som finns, att känna sitt ofödda barn röra på sig inuti en. En obeskrivlig känsla!

Magen börjar ta form och jag ser fram emot att se den växa ♡ Just nu, det här mellantinget mellan att ha ”sin egna” mage och sin gravidmage är väldigt svårt klädmässigt tycker jag. Kan inte knäppa några byxor längre och mina gamla gravidbyxor är alldeles för stora änsålänge, så just nu är det bara tights som fungerar. Ser fram emot att bara kunna slänga på mig en ribbad klänning snart, kommer ihåg att jag kände mig som allra finast i det förra gången jag var gravid.

Min stora lilla bebis, som kommer bli världens bästa storasyster! ♡