Hej kompisar, hur mår ni idag?
Jag vaknade med en orolig känsla i magen och tankarna helt fokuserade på mammografin. Jag har gjort de här kontrollerna i flera flera år redan, men det är alltid lika läskigt och jobbigt ändå.
Vi hade en riktig kaosmorgon hemma innan med missnöjda miner, skrik och bråk – men jag var helt bortkopplad och ”märkte inte” av varken hög ljudvolym eller kaos. Vi klädde på barnen, jag fixade tjejernas hår, borstade tänder och städade undan i köket, gjorde iordning vagnen och så gick vi till förskolan – utan att varken reagera eller agera när det var så livat. JP undrade vart jag var egentligen. Och jag var låååångt borta i tankarna. Fokuserad på vad som skulle göras denna morgon.
Tror Harley kände på sig att jag var orolig, för han höll mig hårt i handen på vägen mot sjukhuset.
Till er som inte har varit på mammografi än (det börjar man med regelbunden från att man fyller 40 år egentligen), så börjar man med röntgen. De använder en stor maskin som pressar ihop brösten från olika vinklar, en sköterska tar röntgenbilderna som läkaren sedan tittar på. Det gör rätt ont när de pressas ihop, men det är över på ett par sekunder.
Under tiden läkaren kontrollerar röntgenbilderna får man sätta sig i väntrummet igen. När det är dags får man komma in och träffa läkaren som berättar vad hen sett på bilderna och så gör man även en ultraljudsundersökning av brösten.
Jag har alltid fått veta resultatet direkt på plats – och även fått hem det skriftligt efter någon vecka.
Den här gången behövde jag endast göra röntgenundersökningen. Sköterskan kom ut till mig där jag satt i väntrummet och sa att läkaren hade tittat på bilderna och sa att det såg så fint ut att de inte behövde göra någon ultraljudsundersökning också.
Vilken lättnad! Då kan jag äntligen andas ut, för den här gången.
Det känns alltid som att en sten faller från bröstet när det är klart. Jag kan andas igen.
♡
På eftermiddagen gick vi och hämtade upp tjejerna från förskolan och gick förbi en park på vägen hem.
Det var strålande varmt väder, men Belle v ä g r a d e ta av sig västen. Jag försökte, men då blev hon så arg på mig, så jag lät henne ha den. Efter en stund kom hon själv fram till mig och ville att jag skulle hjälpa henne knäppa upp den – men då var det på hennes villkor… Den fröken är verkligen en bestämd en, herregud vilken stark vilja hon har! 😉
Imorgon ska det bli lika härligt väder. Plockade fram två vattenflaskor och två solskyddsfaktor-flaskor som tjejerna ska få med sig till förskolan imorgon. Alltid bra att ha i deras lådor nu när det väntar varmare dagar. Även kepsar/solhattar och tunna långärmade tröjor i extralådan.
Nu känns det väldigt skönt att den här dagen snart är slut. Det är alltid väldigt påfrestande att vara så nervös inför något och att det sedan släpper helt när det är över. Känner mig helt mosig i huvudet.
Jag säger godnatt här. Vi hörs mer imorgon, kram!
♡
