Tessie-san

Ledsen

Söndag och helgen är redan slut. Vad fort det gick? Skulle nästan behöva en helg från helgen 😉

Jag känner mig helt slut, både fysiskt och mentalt. Det är till stor del pga sömnbrist, men sen har det varit ett par tuffa veckor den senaste tiden faktiskt.

Jag har en hatkärlek till våren. Det är ju helt underbart med ljuset och värmen som äntligen kommer tillbaka efter en lång och mörk vinter, men det påminner också om den jobbigaste tiden i mitt liv då jag förlorade min viktigaste person för åtta år sedan. Även om det gått lång tid tidsmässigt så är såren fortfarande vidöppna och det gör fortfarande lika ont. Kommer nog aldrig att vänja mig vid det.

Vid den här tiden på året får jag också kallelse till min årliga mammografiundersökning och det är också alltid som ett mörkt moln på min himmel. Jag har gjort de här undersökningarna i flera år, så det är inget nytt för mig, men det skapar ändå alltid oro och en klump av ångest i bröstet. Väldigt viktigt såklart, så jag tar mig alltid igenom det ändå.

Nära relationer har trasats sönder och jag har fått ta emot ordentliga kängor som jag inte tycker att jag förtjänar. Ibland är det dock svårt att låta elaka ord och handlingar rinna av en.

Att inte ha hunnit hitta exakt vad det är som spökar med Kellys mage gör mig så ledsen. Vet att vi är på god väg nu när vi fått träffa en specialist, men jag vill hitta lösningen NU. Står inte ut med att hon inte mår hundra pga det. Känner mig så maktlös. Även att Belle sover så otroligt oroligt om nätterna nu tär på mig. På oss båda som kämpar med henne nattetid.
Hon kliver över tröskel efter tröskel utvecklingsmässigt just nu – hon står på alla fyra och gungar fram och tillbaka, snaart släpper det och hon börjar krypa, hon kan gå från liggandes till sittandes helt själv, hon jollrar mer nyanserat och har sagt ”mamamam” klart och tydligt, sen äter hon lite grövre bitar i maten nu – så jag förstår att det är mycket som händer i hennes lilla kropp, både fysiskt och mentalt, och det är klart det kan påverka sömnen. Det blir bara lite för mycket alltihopa.

Det mesta är lite för mycket nu kan man säga…

 

 

Brukar inte vara såhär öppen på bloggen med när saker inte är bra. Jag vill ju sprida glädje och positivitet med min blogg, men ibland går det inte riktigt att hålla igen.

Jag kan inte ljuga, det är lite tufft nu.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. ida

    Usch :/ Man vill egentligen inte ens ”like” inlägget. Men skickar massa kramar åt ditt håll och det är fullt förståeligt att du känner som du gör <3 Hoppas du kommer på bättre tankar snart och viktigast är att man får va ledsen ibland också.

    1. tessiesan

      Ida- Tack, vad gullig du är!
      Det mesta går ju över som tur är. Antar att alla har likadana dippar ibland. Kram

stats