Tessie-san

Goooodmorgon! Vilken natt. Vilken skillnad. Vilken lättnad! Kelly somnade ju väldigt snabbt igår då hon var helt slut redan vid kvällsbadet. Straxt efter 19.00 sov hon och vi gjorde oss beredda på ännu en kväll och sedan fortsatt natt med mycket skrik och oroligheter, men icke. Hon somnade helt där vid nattningen och vi hade hela kvällen för oss själva, JP och jag. Sen ville hon komma in till oss vid 01, men det var ju inga problem. Jag fick lägga mig ner från sittande läge mellan amningsmysen och jag känner mig nu mycket mer utvilad än jag gjort på många dagar. Äntligen!

Kanske var det oroligheter i kroppen innan hon skulle knäcka en utvecklingskod, för imorse gjorde hon sina allra första krypförsök framlänges!

Hon har ju kunnat röra sig år sidorna, baklänges och snurrat runt på golvet nu ett tag, men nu kan hon även röra sig framåt. Inte riktigt i krypposition än, men klockrena ålningar där hon tar i med underarmarna och skjuter ifrån med fötterna. Älskade lilla Gosan, så himla duktig! Det var kanske just detta som kroppen gjorde sig redo för och det bearbetades så mycket att det gick ut över sömnen i ett par dagar. Det kan ha varit det, eller tänderna, eller förkylningen – eller en kombination av alltihop. Glad att det verkar vända nu iallafall!

Kelly i sin kuddborg imorse, där hon samlade kraft innan hon visade sin mamma att hon numera minsann kan åla sig framåt ♡

Glad att jag oftast är så snabb med kameran och lyckades filma hennes första ålningar. Dyrbara minnen som vi såklart sparar! Här är precis innan. Man kan se hur hon börjar ta spjärn med fötterna ♡