Tessie-san

Akuten

Idag var oturen framme hos oss.
Det var idag på förmiddagen och tjejerna hade dansfest i vardagsrummet. Belle fick nya vinterskor igår som hon fullkomligt älskar och hon vill inte ta av sig dem. Kelly ville då också ha sina vinterskor på sig, så de båda stod och dansade i skorna, när Belle plötsligt gör ett lite för snabbt move rakt ner i pottkanten med munnen. (Eftersom vi har toaletter på över- och undervåningen, men ingen på mellanvåningen, så har vi en potta här när Kelly vill öva, och den står alltid framme på golvet.)

Jag ser på en gång att det var ett väldigt hårt slag på läppen och jag flyger upp ur soffan och lyfter upp henne. Hon gallskriker ett såntdär skrik som riktigt skär i hela hjärtat på en, det där gjorde ont! Jag ser att det blöder och ber JP hämta en ren handduk. Belle håller sig för munnen och jag ser hur det kommer riktigt mycket blod, men jag håller mig lugn. Börjar torka bort blodet för att se vart såret sitter och ber JP gå iväg med Kelly till soffan. Det är väldigt mycket blod, hon har runt hela munnen, överkroppen och händerna, och jag vill inte att Kelly ska bli mer rädd i onödan.

Jag får torka henne runt munnen och ser ett jack som går precis under läppen, horisontellt. Jag försöker öppna munnen för att se hur det ser ut med tänderna, är mest rädd att de fick en smäll eller att hon bitit av tungan, för det blödde så mycket. Hela munnen var full med blod. Jag torkade bort det jag kunde, sen gav jag henne en pipmugg för att se om hon kunde dricka lite. Det gick bra och hon drack ett par stora klunkar och då såg jag bättre. Det var två små jack i underläppen på insidan också, men tänderna såg oskadda ut. Vi ska givetvis ta henne till tandläkaren så snart som möjligt och anmäla det till försäkringsbolaget ändå, för det kan ju bli något senare.

Det slutade blöda ganska snart och jacken såg fina ut, men eftersom det ändå var i ansiktet så ville vi ändå åka in till närakuten så en läkare fick titta på det och avgöra om det behövde sys eller inte.
Vi fick snabb prio och fick träffa en gullig läkare efter någon kvart bara. Hon sa att det inte var så mycket att göra, jacket satt ”som tur var” så pass bra placerat där under läppen så det ärr som det kommer bli (för det kommer vi inte undan) kommer nog inte synas så mycket. Så kom en sköterska och tvättade rent såret och så fick hon ett plåster, men det drog hon bort själv på en gång, så vi struntade i det. Så fick både hon och Kelly välja ett klistermärke. De valde Bamse båda två ♡

Kelly älsklingen, hon har ett så himla stort hjärta och en enorm empati för sin lillasyster, och hon var sååå orolig för henne. Hon ville inte att sköterskan skulle tvätta Belles läpp för hon var orolig att det skulle göra för ont, men det gick bra. Belle var så duktig och det var Kelly också som satt i min famn och hela tiden sa ”det går bra Bellie” ♡

Efter akuten var Belle lugn och glad igen, men man märkte att hon var lite extra ynklig så vi bestämde att hon fick vara kvar med mig och JP under dagen. Kelly ville fortfarande hemskt gärna åka hem till Emma och Bianca, så vi skjutsade dit henne, Hon var där hela dagen och de bakade, lekte, gick på promenad och hade popcornmys.

Belle var väldigt trött efter allt ståhej så hon somnade direkt i bilen sen och fortsatte sova i vagnen. Det blev ju ingen bio för oss som vi hade planerat, men vi åkte iväg till nyöppnade Dollarstore i Port 73 istället och kikade. Sen var det bara en lugn dag på hemmaplan för oss.
Så skönt att det gick så bra ändå, även om man såklart hade hjärtat i halsgropen innan vi fick se hur det stod till med munnen så hanterade vi det alla bra tycker jag.

 

Min lilla kämpe med sitt dance battle scar ♡

 

Hennes första riktiga olycka. Nu får vi hoppas att det blir lugnt på den fronten framöver. Älskade gosing ♡

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Ida

    Nämen vännen då ❤ alltid tråkigt med sådana besök. Men också skönt att hon hållt sig såhär länge innan första olyckan ? Man vet ju hur fartfyllt det kan vara. Krya på!

    1. tessiesan

      Ida- Tack så mycket! ♡
      Vi har varit väldigt förskonade med olyckor i vår familj (Kelly ramlade ju i trappan och fick en lätt hjärnskakning när hon var 2 år, annars inget), så vi blev rätt skakade ändå. Men det är klart, det kan ju hända var och varannan dag om man har otur.
      Kram och tack för din omtanke ♡♡

stats