Hallå! Jag lever! Eller ja, det är knappt det… Vilken lång dag det blev för mig idag. Började på kliniken straxt innan 8.00 imorse – sen har det varit full fart hela dagen, tills klockan slog 18.00 och jag gav upp. Är så trött i både kropp och själ och jag är i stort behov av en massage. Klinikpassen är de stunderna som man lär sig allra mest, så mycket att ta in och hela tiden nya utmaningar att tackla. Det är skitkul och jag känner hur man blir säkrare och säkrare i rollen, sen är det otroligt spännande att få jobba kliniskt och se allt på nära håll. Men man blir helt slut. Speciellt en sån här dag som aldrig riktigt tog slut. De flesta gick vid 16.00, men jag stannade kvar och fixa lite till.
När jag sedan skulle gå och byta om så funkade inte mitt passerkort. De hade låst alla dörrar! Så jag stog där och började känna en panik i kroppen. Allt var mörkt och tomt och där står jag i mina klinikkläder och kommer inte in till omklädningsrummet. Jag kan ju inte åka hem i klinikkläder. Nej juste, jag hade ju varken nycklar eller åkkort heller så jag skulle isåfall få gå hem till Vasastan i klinikkläder. Haha, ja ni hör ju! Meeen, efter ett par minuter så löste det sig iallafall och jag kunde byta om till mina vanliga kläder och börja bege mig hemåt.
Har alltså inte haft en sportmössas chans (haha, Elin) att hoppa in här och säga hej idag, men jag hoppas att ni har överseende med det. Tycker att jag varit rätt duktig den senaste tiden med iallafall tre inlägg per dag (tänk om ni skulle vara lika generösa med hjärt-puffar och kommentarer, komigenuuuu <3)
En ganska så lycklig tjej öppnar en välförtjänt cola nerbäddad i sängen – bästa stunden på hela dagen!
Hahaha! <3