Kvällen sprang iväg igår, så jag hann inte ens med att lägga upp ”Ny vecka”-inlägget. Jag hann ladda upp bilder och påbörja inlägget, men så började vi kolla på en jättespännande film och jag la datorn åt sidan. Så vi kör den idag istället.
Igår på självaste midsommar klev vi alltså in i vecka 34 (33+0), det betyder att vi idag lördag endast har 47 dagar kvar till bf! 47 dagar, det är ju ingenting! Jag tror dessutom att det kommer ske tidigare än så, den känslan växer sig starkare för varje dag som går. När vi var hos barnmorskan i början på veckan så kände hon att Mini har lagt sig med huvudet nedåt och ligger åt höger (den mest gynsamma ställningen för barnet att ligga på inför förlossningen (hejja, hoppas det håller sig så) och att det nog börjar kännas fixerat snart, om än fortfarande lite ruckbart.
Nu i förrgår började det dock kännas som plötsliga blixtar där nere och det brukar tyda på att fixeringen sker. Barnets huvud kommer åt nerver där nere som kan kännas som ”elektriska stötar” och det är precis så jag skulle beskriva det. Jag försökte benämna det som ”stick” eller ”strålning”, men just ”blixt” och ”elektrisk stöt” är precis rätt i hur det känns. Igår hade jag det hela dagen, titt som tätt. Idag har just det lugnat ner sig lite, har bara känt av det ett par gånger. Rörelserna känns även mer långsamma och utdragna som att det verkligen börjar bli trångt därinne.
Såhär står det i min gravidapp:
”Barnet är nu cirka 42 cm lång från huvud till fot och väger cirka 2,18 kg i början av veckan och cirka 2,35 kg vid veckans slut. Nu kan barnet själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Utrymmet minskar för varje dag och barnets rörelser blir större och långsammare. Kring den här perioden lägger sig en del barn tillrätta. Vissa fixerar huvudet i bäckeningången, medan cirka 3-4% av alla barn lägger sig med stjärten eller benen neråt i bäckenet.
Vätska kan samlas i kroppen och du märker det till exempel på att dina händer och fötter svullnar. Din blodvolym har ökat med cirka en liter, men från och med nu håller sig blodmängden konstant fram till förlossningen.”
Hur mår jag?
Jag mår fortfarande bra. Har fortfarande dagliga ”rusningar” i kroppen och blir så helt matt – även när jag sitter ner. Känner mig då helt andfådd och behöver stanna upp och hämta andan. Känner av foglossningen mer när jag stått/gått länge eller när jag suttit ”fel” och sedan ska ställa mig upp. Ändå helt hanterbart – jämför man med förra graviditeten så är det här ingenting alls.
På helgerna får jag sovmorgon av min snälla familj och det är räddningen i min trötthet just nu. Längtar så himla mycket tills semestern börjar (sista veckan kvar på jobbet nu) så jag kan få vila en liten stund mitt på dagen också – min kropp skriker efter det just nu.
Hur är det med magen?
Magen är stor och alldeles underbar. Lite besvärlig och i vägen när jag ska böja mig ner bara. På och av med strumporna innan jobbet liknar mer en olympisk gren för mig just nu.
Något nytt när det gäller cravings?
Nja… choklad och en del VM-chips har det nog blivit i veckan.
Såhär såg vi ut igår, magen och jag – på midsommarafton i vecka 34 (33+0) ♡
Fina fina mage, vad mallig du gör mig!
♡
