Godkväll i stugorna, hur har ni det?
Jag har precis nattat barnen och somnade visst själv. Vaknade till av en plötslig snarkning av mig själv och smög upp.
Grannarna valde att börja borra i väggen precis när vi la oss i sängen för att natta…. och Harley tycker det är läskigt med så höga ljud som han inte kan lokalisera (blir rädd om han hör höga motorcykelljud när vi är ute och han inte kan se dem), så han ville absolut lägga sig i mitt knä när vi skulle sova. Där finns det ju numera en enorm mage, så det blev lite trångt, men det gick. Han kunde slappna av och somnade ganska fort sen ♡
Vi jobbar på att gå tillsammans allihopa, och att ingen plötsligt springer iväg om de ser något spännande. Jag kan ju inte springa och jaga dem om de tar tre olika vägar, så då gäller det att vi har tydliga regler. Jag vet inte om jag är strängare än många andra föräldrar, men jag tillåter inte att de springer iväg där jag inte kan se när jag är ute själv med dem. Även om vi endast går på gångvägar och i vårt område, så står bommarna ständigt öppna för att folk är så slarviga och det kommer bilar, moppar och cyklar farandes hela tiden. Jag är livrädd att de ska bli påkörda.
Kelly och Belle är relativt duktiga på vad som gäller, men även de kan ibland glömma öronen någonstans och springa i förväg alltför långt ibland. Harley har såklart inte samma konsekvenstänk som de har, men tycker ändå att han är bra på att lyssna när jag säger till. Sen är han inte lika snabb, så jag hinner alltid få tag i honom om han börjar en spurt, hehe.
Här var på vägen till förskolan imorse. Harley som oftast sitter i vagnen på vägen dit ville gå själv med tjejerna.
På eftermiddagen när jag hämtade så gick vi iväg till en park i närheten. De lekte så fint och hjälpte varandra upp på klätterställningarna och gungbrädan. Riktigt bra samarbete! Först började de ropa på mig att jag skulle lyfta upp dem överallt, men jag sa att jag kan inte lyfta någon, utan de får ta sig upp på de ställen de själva kunde klättra upp på och med lite vilja så gick det. Annars hjälpte de varandra ♡
Efter någon timme mötte JP upp oss efter att han slutat jobbet. Vi gick till Smultronparken en sväng innan vi sen gick hem och lagade middag.
Känns så himla härligt med dessa varma dagar när vi kan gå ut och leka i parkerna innan vi går hem. Ser verkligen fram emot sommarlovet tillsammans med min då alldeles egna fyrklöver – åh! ♡
♡
Vill också skicka ett extra stort hjärta till er som kikar in här varje dag och ser vad vi har för oss, ni som tar er tid att lämna en liten kommentar och klickar på like-hjärtat. Det betyder mer än vad ni tror och får mig absolut att känna mig mer inspirerad till att blogga. Så tack till er ♡
Nej gud, jag har bara två som egentligen är för stora för vagnen men ibland (rätt ofta) tar jag den ändå för att slippa jaga efter och tappa bort dem om de får för sig att sticka iväg.
Var på skansen i påskhelgen och var ett tag livrädd att någon av dem skulle smita ut genom en annan utgång i kaninhålan utan att jag skulle märka det och vara borta föe alltid.
Jag tycker inte de lyssnar på mig alls dock. :/
Åsa- Jag fattar precis vad du menar! Har också nästan alltid med vagnen, så om Harley är på bushumör och vägrar lyssna så får han sitta där ?
Tycker alltid att alla andra barn springer iväg åt alla håll och föräldrarna tycker inte det gör någonting, men jag får panik om mina springer runt ett hörn och jag inte ser dem. Jag SER liksom framför mig hur en bil kommer och kör på dem ??? Tycker alltid att det bara är jag som ropar in mina barn så vi går tillsammans och att andra tycker jag är larvig.