Ni kanske minns att vi hade rätt kämpiga nattningar/nätter med Belle för ett par månader sedan? Det har ju verkligen vänt åt rätt håll nu och jag tänkte berätta vad vi gjorde annorlunda för att hon skulle sova bättre igen. För bra sov hon verkligen i början. När hon var en liten liten plutt sov hon väldigt bra och vi var helt chockade. Kan en bebis sova såhär lugnt?
Alla är vi ju olika och när Kelly var liten så vaknade hon väldigt ofta om nätterna. Dels för att amma, men också ”bara för att”. Hon vaknade många gånger per natt, MEN hon vaknade aldrig så pass mycket att vi var tvungna att gå upp och vyssja eller natta om, utan så fort hon fick tutten så somnade hon om – på sekunden. Så jag tyckte inte att det var så farligt ändå. Många uppvak, men somnade om bums med tutten. Jag hade ju inget annat att jämföra med då, så det var bara såhär livet var med en liten bebis antog jag.
Hörde historier från andra med småbarn som sa att ”de minsann sov från 19.00 till 07.00 varje dag och det var inga konstigheter”. HA! Vad ni ljuger, tänkte jag.
Kelly började sova hela nätter när hon var runt 1½ år. Antingen i sitt rum eller inne hos oss. Vi började vänja henne att sova i sin egna säng eftersom vi väntade Belle och var rädda att hon skulle bli väckt av bebisskrik varje natt om vi sov i samma säng/rum, så hon vande sig vid att sova i sitt rum. Nu går det där i perioder. Ibland sover dem båda inne i deras sovrum, ibland vill Kelly sova hos oss redan från början och det får hon såklart. Det har jag inget alls emot, tycker det är jättemysigt att ha henne nära hela natten. Speciellt nu när hon sover så bra, då är det inga problem.
Men tillbaka till Belle.
Hon sov väldigt bra i början och vi var som sagt helt chockade. Kan det vara såhär med en liten bebis? Ja, det kunde det tydligen.
Hon kunde dessutom somna varsomhelst, närsomhelst och det var också något nytt för oss. Hon har alltid varit väldigt avslappnad och easy going. Antar att många småsyskon är så, för det oftast ”bara får hänga med”.
Sen började det komma en bökig period med sömnen vid 7-8 månader någonting. Hon hade svårt att komma till ro och hon vaknade till och skrek flera gånger. Hon ville absolut inte att vi la ner henne i sin säng när det var dags att sova på kvällen, så hon fick somna med oss på soffan, och det gick jättebra. Att somna var inga problem, det var bara det att hon vaknade flera gånger per natt och ville ha flaska, bökade runt och knorrade.
Jag förstod vad vi behövde göra för att hon skulle börja sova bättre, men det var två fighter som vi gärna drog oss från att ta:
- Ta bort flaskan på natten. Vid den åldern behöver hon inte äta på natten, det räcker med vatten.
- Lägga henne i sin egna säng och springa upp och natta om trehundrafemtioelva gånger på en kväll om det var det som krävdes – och inte ge upp och ta ner henne till oss på soffan (för där somnade hon alltid snabbt).
Vi var dock schyssta mot oss själva och tog en sak i taget. Vi började med flaskan. Hon har aldrig varit något superfan av välling, men eftersom det är mer mättande än ersättning så började vi spä ut ersättningen med välling till kvällsflaskan. Sen tog vi i mer och mer välling varje dag, tills ersättningen var utfasad helt.
Vid nattning fick hon vällingflaskan och sen tog vi bort den och ställde en vattenflaska bredvid.
Första natten blev hon jättesur. Var inte alls intresserad av vatten mitt i natten, det var ju ersättning hon ville ha. Men jag gav mig inte. Hon bökade, jag vyssjade, klappade hennes kind, höll hennes hand, gav vatten… tillslut somnade hon. Sen vaknade hon igen och ville ha sin flaska, men jag gjorde samma procedur och gav bara vatten.
Natten efter märkte jag skillnad direkt. Det var fortfarande många uppvak och letande efter ”rätt flaska”, men hon gav med sig lättare den här gången.
Nätterna efter gick bättre och bättre, och tillslut kunde hon nöja sig med att jag bara strök henne över kinden så somnade hon om igen.
Okej, då var fight 1 avklarad. Då var det dags för fight 2: somna i sin egna säng – ligga kvar i sin egna säng (iallafall fram till att vi gick och la oss, sen fick hon gärna komma in till oss senare på natten).
Det här momentet delade JP och jag på. Första kvällen sprang vi väl upp och ner… nej jag vet inte ens hur många gånger vi gjorde det. Vi turades iallafall om och sprang upp varannan gång, så det kändes lättare.
Jag har aldrig gillat Wahlgren-metoden som går ut på att låta ditt barn skrika sig själv till sömns, enda anledning till att barnet slutar skrika är för att det ger upp. Känner sig så övergiven att det ger upp. Wow, hjärtat går i krasch… Näe, vi gjorde ingenting sånt. Någon av oss nattade henne i sin säng, så hon somnade där. Så fort hon vaknade och skrek till så gick någon av oss upp (från mellanvåningen upp till övervåningen) och la ner henne igen och vyssjade, strök hennes kind, gav vatten osv, tills hon somnade om igen (oftast på en gång).
Första kvällen var galen och visste man inte bättre så skulle man ju gett upp redan då, men vi fortsatte likadant dagen efter. Då var det genast mycket färre uppvak och dagen efter det ännu färre. Till sist vande hon sig helt och förstod att det var där hon skulle sova.
Nu ser hennes nattning ut ungefär såhär:
Vid 19.00-tiden går någon av oss upp med henne i sovrummet. En period nattade jag båda tjejerna samtidigt i deras sovrum, men just nu vill Kelly gärna sova i vårt sovrum redan från nattning. Så då är det JP som nattar Belle i sitt rum och jag nattar Kelly samtidigt fast i vårt sovrum.
Belle får välling, och sen har vi alltid med en flaska vatten intill sängen. Hon brukar somna på 10 minuter.
Hon kan fortfarande vakna till 1-3 gånger, men så fort hon får syn på någon av oss så vill hon lägga sig igen och somnar om på ett par sekunder, ibland hinner vi inte ens upp innan hon somnat om själv. Efter 21.00 brukar hon inte vakna till något mer och sen sover hon igenom hela natten – i sin säng, i sitt rum – och sen vill hon ta morgon vid 05.00.
Det händer ibland att hon vaknar på natten och vill komma in till oss tidigare än så, men det är betydligt mer vanligt att hon sover kvar hela natten nu. Sen är det klart att det blir pannkaka av alltihop om hon är sjuk eller får tänder (som just nu), men i det stora hela så funkar det väldigt bra med nätterna nu. Det tackar vi för! ♡
Min godispatron ♡ Tänk att det inte är långt kvar tills hon fyller ett helt år (24:e augusti)!!
Tror absolut att det är vissa faser hon kommit igenom som gjort att hennes nätter är lugnare nu, men är säker på att det med att vi tog bort nattflaskan och övade in att det är i hennes egna gosiga säng hon ska sova, att det faktiskt var det som gjorde susen tillslut.
Har ni haft någon tuff inte-sova-period med era barn? Eller har ni haft det easy peasy lemon squeezy ända från start? 😉
