Jag vaknade som vanligt i natt av att jag var tvungen att gå upp och kissa. Det gör jag flera gånger varje natt och det är en lika stor struggle varje gång, men jag kan ju inte bara strunta i det och ligga kvar 😉
Vid 4-tiden hade jag precis varit på toaletten och gick tillbaka till sängen när det började smärta rejält i övre delen av magen. Det gick inte över, utan höll i sig i 30-40 minuter, så jag satt på sängkanten och bara andades igenom det.
Eftersom det inte var på ”rätt ställe” i magen + att det var en konstant värk så kände jag mig säker på att det inte var riktiga värkar. De känns ju längre ner i magen och håller i sig i ett par minuter för att sedan lugna ner sig och sedan komma igen. Ville egentligen väcka JP, bara så han kunde vara med mig, men båda tjejerna hade kommit in till oss och låg och sov och jag ville inte riskera att någon av dem skulle vakna, så jag lät bli.
Efter ett tag la jag mig ner och sen lugnade det ner sig och jag kunde somna om.
På morgonen kändes det bättre, men så fort jag reste mig upp från sängen kom den där smärtan igen – högt på magen. Det höll inte i sig lika länge, men kände ändå att jag ville kontrollera så allt var okej. Jag kände Babys rörelser och det kändes ändå bra.
Gick iväg till min barnmorska för att se om hon hade tid för mig även om jag inte hade någon bokad tid. Det hade hon.
Vi kollade blodtrycket – som såg fint ut, annars kan just smärta uppe i magen + högt blodtryck visa på en havandeskapsförgiftning och det var det första vi ville utesluta. Sen kände hennes barnmorskepraktikant på magen och så lyssnade vi på Babys hjärta. Det tar alltid längre tid för en praktikant att hitta hjärtljudet och det uppskattas inte alltid såhär sent i graviditeten känner jag, men hon måste ju lära sig. Hjärtat slog fint, om än lite lugnare än vad jag är van vid, men det är tydligen normalt att det lugnar ner sig såhär nära förlossning.
Fick lugnande besked och ett lycka till inför förlossningen (som är i övermorgon!!)
Om jag skulle få samma smärta igen tyckte hon att jag skulle ringa in till förlossningen för en längre kontroll, smärtan jag kände av kunde lika gärna vara värkar som satt igång så det var ändå bra att det uppmärksammades, men annars skulle jag bara försöka vila och slappna av de här sista dygnen.
Nu vaknade jag för en liten stund sen och ska fortsätta försöka ta det lugnt idag. Magen är spänd och så fort jag reser mig är det som att mitt bäcken skriker rakt ut.
Mina två prinsessor är så förstående dock. De vet att ”mamma har ont i ryggen” och att ”bebisen gör mamma trött”, så förståndiga och med ett sånt tålamod med mig som inte alls är så kul just nu. Tur att de fick så många fina roliga julklappar att leka med, så de har fullt upp med att leka tillsammans ändå ♡
