Kelly har börjat visa mer och mer intresse för saker vi äter, hon följer gaffeln noga från tallriken till våra munnar. Hon kan stanna upp mitt i amningen för att kika på mig när jag sträcker mig efter mitt vattenglas med isbitar i. Hon har fått smaka en hel del olika smaker och konsistenser nu, men inga stora mängder. Det är mer så att vi ger henne något mosat från våra tallrikar på ett finger och så får hon se om hon gillar det. Hittills är mosad banan och morotspuré det hon verkar tycka mest om. Fortfarande inga stora volymer, utan hon nöjer sig med en sked eller två – mest för att smaka.
Gröt har vi provat ett par gånger också. Vi har den man blandar med vatten från Semper (från 4 mån) och det är samma sak där – en, två skedar kan hon tycka om, sen spottas det mesta ut. Men jag tycker det är så himla roligt att hon är så glad i att testa olika saker. Hoppas det fortsätter!
Jag själv är ganska tråkig när det kommer till att prova ny mat, jag tar oftast säkra kort där jag vet vad jag får. Tycker inte om att chansa. Men JP är tvärtom, han provar gärna nytt och väljer alltid det mest ovanliga han kan hitta på menyn när vi är ute och äter. Jag hoppas Kelly tar efter sin far på det sättet – mycket roligare att vara modig och prova sig fram!
Igår rensade vi lite i biorummet inför att vår nya säng ska komma. Vi ska ta ner vår nuvarande säng ner till biorummet så det får bli ett bio-/gästrum nu. Alltid bra att ha kvar sängen och nu när vi ändå har bra om plats så får den stå därinne. Behövde därför rensa ut lite onödiga småsaker som vi förvarat där av ren lathet. Kelly gjorde oss sällskap såklart och provsatt den ena biofåtöljen under tiden vi plockade och fixade.
Tänk att det var den stolen jag satt i när jag sms:ade med min kusin Rickard om att jag hade börjat känna av värkarna och att det nog var dags snart. Samma natt gick vattnet och vi åkte in till BB timmarna efter. Och nu ligger vår alldeles perfekta lilla prinsessa där och gosar fem månader senare ♡ Det kom över mig sådär igen idag, den där obeskrivliga lyckan över att få vara hennes mamma. Det är verkligen det här livet går ut på. När hon ligger i min famn, trygg och nöjd, och när hon tittar in i mina ögon samtidigt som hon håller sin lilla hand på min hud – då känner jag en total lycka. Ingenting kan slå den känslan, absolut ingenting. Hon har hela mitt hjärta och jag kommer alltid att stå bakom henne genom livet. Ingenting gör mig så stolt, som vetskapen av att hon är min. Att hon är vår. Att vi gjort henne.
Min fina fina tjej, mamma älskar dig mer än du anar!
