Det här med sömnbrist hörrni.
Just inatt hade vi en bra natt, men natten innan var katastrof. Harley hade ont i magen och skrek i högan sky.
Vi har varit rätt så bortskämda med barn som inte skriker på nätterna, visst kan de sova oroligt eller vakna många gånger, men just att gallskrika sådär har vi varit förskonade ifrån. Man känner sig så maktlös när man försöker allt och ingenting hjälper. Det måste ha varit magen, stackars älsklingen. Han utvecklas ju för varje dag som går och just nu är han inne i en utvecklingsfas där det sker mycket inne i kroppen, tarmarna och matsmältningen, så det är klart att det kan vara lite bökigt nu.
Var en riktig zombie när jag vaknade efter den natten och allt vi hade planerat den dagen sköts framåt. Vi skulle få gäster efter lunch och det var precis så att vi alla fått på oss kläder innan de kom. Ibland blir det bara pannkaka alltihopa.
Inatt mådde han mycket bättre och vaknade bara när det var dags att amma, så vi får hoppas att det bara var en engångsgrej.
Men eftersom jag nu är en nybliven 3-barnsmamma har jag samlat på mig en hel del erfarenhet och rutiner att jag gör det mesta i sömnen iallafall, så vem behöver den där sömnen egentligen? 😉
Spegelselfie med gosepojken ♡
Ibland godkänns endast gå-amning, sätter vi oss ner blir det protester. Tur att man lärt sig göra det mesta med en hand 😉
Jag försöker att inte stressa upp mig för alla saker jag vill hinna med nu när jag är hemma mammaledig. Det är klart att jag gärna röjer sånt som jag annars inte hinner, men kommer ändå tillbaka till dessa mysstunder och bara ligger och tittar på honom. Har honom nära och känna att det bara är vi. Den här första tiden med honom är så fruktansvärt mysigt och jag vill inte förlora en sekund utav det.
