I tanken är det ju supermysigt att få plocka fram jullådorna och julpynta hemmet med sina barn på 1 respektive 3 år… Få upp den fina granen och äntligen få tända de stora stjärnorna i fönstret.
Men i praktiken är det lite annorlunda.
Kelly som varit så taggad på julgranen ville helt plötsligt inte alls att den skulle tas upp. Iallafall inte om den skulle ta fåtöljens gamla plats. Det var helt otänkbart enligt henne.
Jag förklarade att de inte riktigt får plats bredvid varandra, då skymmer någon av dem spegeln som hänger på väggen – den gör sig bättre på andra sidan soffan just nu. Nä, det var heeelt galet tyckte hon och skrikfesten sattes igång.
När vi väl hade packat upp den och hon fick hjälpa till att snurra in alla fina lampor så blev hon glad igen.
Hon fick även hänga upp alla julkulor och prydnader i plast vart hon ville i granen och det var ju hur kul som helst – tills en viss lillasyster sprang fram och slet ner allt på en millisekund. Och så såg det ut i säkert en halvtimme. Kelly och jag hängde upp – och Belle drog ner.
Ja, vad hade jag egentligen förväntat mig, hon är 1 år, klart som sjutton att hon skulle slita ner allt hon nådde i granen. Så vi beslöt oss för att bara hänga kulorna och prydnaderna till mitten ungefär, sådär lagom så Belle inte når. Så får det räcka med julgransbelysning och glitter längst ner i år. Det var faktiskt så vi gjorde förrförra året också, när Kelly var 1 år (och lär behöva göra nästa år, när Baby Peanut är 1 år… 😉 )
Ja, sen skulle vi byta ut de stående fönsterlamporna mot de stora stjärnorna som vi hänger upp – men det var inte heller någon höjdare tydligen. ”Måste ha kvar lamporna, annars Kelly ledsen”. Ingenting som innebar en förändring gick tydligen vägen igår och skrikfesten fortsatte…
JP gick ner med tjejerna till lekrummet en stund istället, så fick jag fixa det sista i lugn och ro.
När allt väl var på plats, när de tomma jullådorna plockats undan och allt juligt var där det skulle – ja, då var alla så nöjda så. Då var stjärnorna i fönstret ”jääättefina, mamma” och Belle stod med händerna upp i luften och ropade ”WOOOOOW” åt granen om och om igen ♡
Sådärja. NU är vi redo för första advent!
Så bakom de här juliga fina bilderna ligger det en heldag med (kanske inte blod, men) svett och tårar, men det var det värt 😉
