Tessie-san

Hej kompisar, hur mår ni? ♡

Jag har precis nattat barnen och kurat upp mig i soffan. Rädslan för ”masken” från julkalendern är nästan helt borta nu för barnen, så de vågar äntligen sova i sina egna sängar i sina rum igen ♡ Kelly är uppe och vi har satt på Herkules och äter chips. Oliver ligger också här bredvid, men han sover. JP är iväg och tränar.

Det har börjat snöa massor här nu på kvällen, så imorgon måste vi ut och åka pulka. Måste bara hitta en bra backe nu när vi flyttat. Förut hade vi ju en perfekt precis utanför huset.

Igår hade vi – trots härliga bilder – en riktig skitdag. Det var bråk, skrik och tjaffs hela långa dagen. Alla blev osams med alla, retades, bråkades och vi hade riktiga skrikfester. Vi behövde komma ut, så vi bestämde att vi skulle iväg till Lassemaja-parken, så vi packade matsäck, packade ner varm nyponsoppa och fixade allt. På med alla ytterkläder på alla barn, och när jag håller på och klär på Oliver släpper vi ut de tre andra så de slipper svettas i hallen. Jag hinner inte ens ut genom dörren innan alla tre glatt har hoppat ner i ett stort isbad i sandlådan. DYNGSURA från topp till tå.

Jag blir så less, trött och arg. Vad håller ni på med?! Nu kan vi ju inte gå någonstans, för alla måste byta om ALLA kläder. Både ytterkläder och vanliga kläderna eftersom de är helt dyngsura och iskalla… Efter en redan tråkig start på dagen med dåliga attityder, grin och blä + en väldigt dålig natt med lite sömn för mig – så bara brast det. Jag skrek och svor som en sjöman över hela gården så grannarna måste trott att jag var galen.

Jag blev arg på barnen, blev arg på JP, han blev arg tillbaka på mig.

Då tog jag ett varv med Oliver i vagnen för att lugna ner både mig och situationen – och de fick byta om. När vi möttes upp sen var det lugnare och vi kunde gå iväg en liten sväng för att äta vår matsäck och dricka varm nyponsoppa. Då kändes det mycket bättre.

Grät dock både en och två gånger senare under dagen pga dåligt samvete. Kände mig som världens sämsta mamma och flickvän. Det var jag säkert också.

Jag vill absolut inte skylla ifrån mig, men jag tror att mina nya p-piller kan vara en bidragande faktor till mina helt plötsliga humörsvängningar. Jag började för ca 2 månader sedan, och känner absolut av en förändring i mitt humör. Det går liksom inte att kontrollera, jag blir arg eller ledsen på sekunden om det är något. Jag har alltid varit en känslomänniska, men det här är något utöver det vanliga – precis som när jag varit gravid. Då kunde det också vara sådär extra allt med alla hormoner. Och det är ju massor med hormoner i p-piller, så det kanske inte är omöjligt?

Jag har iallafall bokat en tid hos barnmorskan så vi kan gå igenom det och se om det kanske finns en annan sort för mig. Är det någon av er som känt av samma?

Nu blev det ett ganska naket inlägg, men så måste det få bli ibland. Vi matas dagligen med perfekta familjebilder och storys från den perfekta vardagen från alla våra sociala medier- och det är lätt att glömma att verkligheten faktiskt finns där bakom också.

Du är inte ensam om att bråka med din partner och dina barn. Du är inte ensam om att känna dig ensam. Eller dålig. Eller otillräcklig. Även om det kan kännas så ibland. Jag kände precis så igår – som att jag var galen, dum och dålig. Att såhär reagerar ingen annan mamma, jag är sämst.

Jag hoppas ni inte dömer mig när jag berättar om att jag faktiskt också tappar det ibland.

♡