Tessie-san

Barnuppfostran hörrni. Inte är det lätt alla gånger. Man tror att man har sitt på det klara med hur man vill och tänker uppfostra sina barn, men det är inte så lätt som det kanske ser ut.

Jag tror att jag är en ganska sträng mamma. Alltid med 100% kärlek i grunden, men jag är nog rätt så hård när det gäller regler och hur man beter sig. Jag tror att det skapar trygga barn att veta hur, vad, och varför vi gör och beter oss på ett särskilt sätt. Då tänker jag främst på hur vi beter oss mot varandra och andra.

Jag vill verkligen inte höja rösten eller bli arg, men de gångerna när de brister för mig är när de är taskiga mot varandra eller gör något farligt som kan skada dem eller varandra/andra. Då går jag från noll till hundra.

Vet att det inte är det mest effektiva sättet – att bli arg, men jag är inte perfekt på något vis, jag kan bli jättearg och sen ångrar jag mig genast direkt efter. Märker att om jag höjt rösten mycket så svarar de såklart med samma mynt tillbaka och så blir det bara en kapplöpning om vem som låter högst.

Något jag däremot alltid gör efteråt är att be om ursäkt. Säga förlåt för att jag blev arg och berättar varför jag blev det. Att känna alla känslor är okej, även mamma kan bli arg, ledsen och rädd. Det är aldrig fel att känna, det viktiga är hur man hanterar det – och om man inte hanterar det bra alla gånger så är det inte heller någon fara, då lär vi oss av det.

Barnen är väldigt duktiga på att säga förlåt om de gjort varandra ledsna. Ibland tar det en stund om de fortfarande är arga på varandra, men de avslutar alltid med ett förlåt och en kram eller hämta en leksak som gör den andre glad igen.

♡

Idag har det varit rätt så stormigt hemma och att bete sig illa, inte lyssna och göra tvärtom med allting tar en ingen vart. Vi hoppade därför roliga aktiviteter vi hade planerat, för efter flera tillsägelser så blir det tillslut konsekvenser. Det blev rätt ledsna miner då, och även om det är väldigt svårt att hålla sig hela vägen så gjorde vi det.

På kvällen hade det lugnat ner sig och vi alla var sams igen. Jag tog upp tjejerna till sovrummet inför nattning och vi läste vidare i Aristocats. Vi sa vår godnattramsa, jag sa att jag älskar dem mest i hela världen och så pussades vi godnatt. ”Det här är så mysigt, mamma” sa Kelly och sen vände hon sig om med min hand på sin rygg. Sen somnade dem på varsin sida om mig ♡ Vi får aldrig somna osams, det är också en regel vi har. En av de bästa.

Jag hoppas verkligen att jag gör rätt med allt. Jag skulle så gärna vilja få en glimt in i framtiden för att se så allt gick bra. Tar jag rätt beslut? Agerar jag på det bästa sättet? Borde jag göra på något annat vis eller räcker/duger jag och mina handlingar och det jag lär barnen? Jag hoppas att det gör det och att jag hjälper till att bygga trygga, glada, starka och omtänksamma människor.

Oavsett vad så vill jag att de ska veta att jag gjort mitt absolut bästa för att de ska känna sig trygga, varma, älskade och lyssnade på. De är hela min värld och jag gör allt för dem ♡

♡