Tessie-san

Amning ♡

Jag kom på att jag inte uppdaterat er om hur det gått med amningen. Vi hade det ju lite kämpigt med den efter att vi sett att Harley inte gick upp i vikt som han skulle och därmed började med ersättning. Ni kan läsa när jag berättar om det här.

Vi började med ersättning i flaska och det gick ganska fort till att Harley föredrog flaskan framför bröstet. Det är inte konstigt alls eftersom det är mycket lättare att äta med en vanlig flaska, bebisen behöver inte göra något alls knappt för att få maten, jämfört med amning då mjölken måste “drivas ut” och det är betydligt kämpigare.

Jag kände mig jätteledsen och frustrerad över att han inte ville amma längre. Var det redan slut? Nej jag ville inte att det skulle vara slut och beslöt mig för att kämpa igång det igen.

Pratade med BVC och berättade om att jag kände mig ledsen att det inte längre fungerade och att jag verkligen ville få igång det igen. Fick inte så jättebra stöd där kände jag dock. Jag fick visserligen ett tips om att det kan vara bra att vara mycket hud mot hud igen för att få igång viljan att amma igen, men sen var det mest rycka på axlarna och rådet “du kan väl Googla lite”… Det kändes sådär. Jag tyckte inte jag kunde vara mer tydlig med att jag ville få hjälp, men fick sval respons. Kände mig väldigt stressad över amningen, nu hade det gått 2-3 dagar utan att han velat amma alls och det gäller ju att inte låta det gå för lång tid, då blir det svårare att få igång det igen.

Vid den här tidpunkten hade gulsoten äntligen försvunnit och han hade börjat gå upp jättebra i vikt med hjälp av ersättningen, så nu kunde vi andas ut gällande det och bara lägga fokus på att försöka få igång amningen igen.

Så. Jag gick hem och sökte runt på egen hand och hittade en amningsmottagning som hjälper kvinnor i min situation. Jag ringde på en gång och fick prata med en jättegullig kvinna. Vi pratade i säkert en halvtimme, hon lugnade mig, gav mig faktiska råd och så bokade vi in en tid så jag och Harley kunde komma dit och få hjälp på plats.

Det viktigaste när det blir som det blev för oss är att fortsätta pumpa. Pumpa så ofta det går, minst 6-8 ggr/dygn, men gärna oftare än så. Det viktigaste är att få till “utdrivningen”, att pumpa i 45 minuter varje gång är helt överflödigt, det är mest utdrivningen man vill få till – så det gjorde jag.

Superviktiga tips nummer två var att genast byta ut de vanliga flaskorna mot en Medela Calma-flaska. Det är en särskild flaska utformad för att fungera vid delamning. Den har en svårare del att suga på, så det ska likna bröstet. Mjölken kommer alltså inte lätt, utan bebisen måste suga på rätt duktigt för att det ska komma någonting. Jag fick det här rådet i mina kommentarer sist jag skrev om amningen, så vi beställde hem den redan då.

Det var dock ganska svårt att få honom att dricka med den här nya flaskan. Han hade ju nu hunnit vänja sig vid att dricka vid en lätt vanlig flaska och var inte alls intresserad av att börja kämpa för maten… Men vi försökte, lugnade honom, försökte igen, gav lite mjölk på läppen, försökte igen. Tillslut fattade han galoppen, det tog en hel dag för oss, från morgon till kväll. Det var en otrolig lättnad när han tillslut började äta ur den flaskan. Då var vi på rätt väg.

Två dagar senare hade vi tid på amningsmottagningen och jag började med att berätta vår story. Varför hade det inte funkat och vad våra mål var.
Jag fick börja med att ta av mig på överkroppen på både mig och Harley, sen låg vi hud mot hud utan att göra några försök till amning. Det hade blivit lite av en ond cirkel innan, jag kände mig så stressad och frustrerad att han inte ville ha bröstet och för honom hade det blivit en negativ sak så fort vi försökte.
Så nu tog vi bort all stress kring det och lät honom få återgå till sina naturliga instinkter att själv ta sig till bröstet och börja amma. Under tiden pratade jag och barnmorskan om olika tips och hur vi ska gå tillväga för att återuppta amningen igen. Hon visade mig flera klipp och tryckte på vikten att få bort stressen. Den gör både mig och honom frustrerad och min kropp reagerar också på den och gör det svårare att få till en bra mjölkproduktion.

Vi satt/låg i amningsstolen i närmare 1½ timme och plötsligt sa det smack och han tog ett stort fint tag och började amma.

Samtidigt som att dagarna går fort just nu så känns även varje dag som en vecka – för det hinner hända så mycket och vi upplever så många stunder ihop varje dag. Det här problemet med amningen hade hållit på i 1½-2 veckor, men med alla ledsna och frustrerande känslor kändes det som en evighet.

Nu var det första gången han smackade tag i bröstet på flera dagar och jag kände en sådan lättnad. Det rann lyckotårar nedför mina kinder och jag kände att “äntligen, nu vänder vi det här!”

Jag hade fått jättebra tips och råd och bokade av de besök vi hade i dagarna så Harley och jag skulle få lugn och ro och tid till att bara koncentrera oss på amningen.

Sen dess har det gått jättebra. Vi ammar hela nätterna och mestadels av dagarna också. Vi tar till ersättning ett par gånger om dagen, men då i Calma-flaskan och det går riktigt bra!

 

Jag minns att jag sätt där i soffan gråtandes med honom i famnen när amningen inte funkade och jag bara önskade att det skulle lösa sig och att jag skulle titta tillbaka på den perioden som ett minne blott. Är så tacksam att det blev så!
Det kommer nog fortsätta vara lite bökigt till och från eftersom vi använder flaskan samtidigt, men nu har vi verktygen till att komma upp på banan igen.

Så glad! ♡

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Camilla

    Skönt att det vände och att det känns bättre nu! Tack för att du delar med dig, Du skriver väldigt bra och man fångas i texten direkt,
    Kram!

stats