Hej på er, mår ni bra? ♡
Jag har nu kört två dagar på jobbet och det känns som att jag aldrig varit därifrån. Är det inte konstigt hur snabbt man vänjer sig?
Det går bra att hinna med alla lämningar på morgonen också, det var jag ju lite orolig för innan. Det är klart att det är stressigt och jag har minutiös koll på vid vilket klockslag vi ska ha hunnit med dittan och dattan för att vi ska hålla oss på rätt tidschema. ”Nu är klockan 10 över, då måste alla borsta tänderna”, ”nu är den halv, ut i hallen så tar vi på skorna” osv. Det är alltid som mest stressigt i hallen precis innan vi ska gå, men så fort vi kommit ut och är på väg så är det lugnt.
Vi stressar innan för att slippa stressa på vägen. Tidigare kunde vi gå hemifrån mycket senare och då fick vi ibland rusa till skolan för att hinna lämna Kelly i tid – och då blev det alltid pannkaka. Då blev alla ledsna för att vi behövde springa och det blev dålig stämning. Nu går vi alltid i god tid, så vi hinner med att gå lugnt och stanna till ett par minuter vid skolan innan dörrarna öppnas och Kelly springer in. Då går vi vidare till förskolan. Där går lämningarna snabbt också, även om jag lämnar på tre olika avdelningar. En varm kram, en puss och ett ”hejdå, ha en rolig dag, vi ses sen” och likadant x 3.
Har hunnit till pendeltåget utan att behöva springa och väl där sätter jag på en podd i lurarna.
Det känns kul att vara tillbaka på jobbet. Efter 1½ års mammaledighet (eller jag var ju sjukskriven pga kraftig foglossning ett par månader innan Oliver föddes) känns det bra att vara igång igen.
För Oliver går det jättebra! Får så fina uppdateringar med bilder och små texter på Unikum. Så tacksamt att få det när jag är på jobbet, att se att han har det bra. Lämningarna är tyvärr väldigt ledsamma och han gråter förtvivlat när vi ska säga hejdå. Men det går snabbt över säger fröknarna, och sen har han det jätteroligt och leker runt och upptäcker.
När jag kommer och hämtar blir han också sådär jätteledsen. Eller inte ledsen, utan det är mer en lättnad och alla känslor kommer på en gång. Han kan stå och leka med något och vara jättenöjd, men så fort han ser mig brister allt och då kommer allt ut som han hållit på hela dagen ♡ Förhoppningsvis blir våra hejdå lättare med tiden.
Tyckte himlen såg helt overklig ut imorse från pendeln, jag var tvungen att ta en bild. Det var som ett grått täcke som höll på att dras bort och fram kom den blå himlen. Vackert!
Min Leo har också precis börjat förskolan och han är precis som Oliver,helt förtvivlad vid lämning och blir sedan ledsen när han får syn på mig/pappa vid hämtning som att han blir lättad 💔 det ger väl med sig med tiden.
Hade också velat ha små uppdateringar på Unikum men de gör tyvärr inte det på vår förskola ☹️ man är så nyfiken vad de pysslar med om dagarna när de inte själva kan berätta.
Amanda- Ja, det gör ju det. Minns att Kelly också blev sådär lättad/ledsen när jag kom och hämtade henne när hon var sådär liten ❤️
Åh, vad synd. Du kanske kan fråga om de kunde ta någon snabb bild och lägga upp under ”hans lärande”, det är ju en del av deras pedagogiska dokumentation ändå.