Igår var det dags för Belles 18-månaderskontroll på BVC.
Även om vi nu har tre barn väldigt tätt så glömmer jag alltid vad man gör på dessa kontroller. När de är pyttesmå är det ju mest väga och mäta man gör, men på de här kontrollerna när de börjar bli lite äldre så tittar man även på utvecklingen.
Så nu gick vi igenom om hon kan säga några ord, om hon förstår vad vi pratar om, hämtar hon saker vi ber om och om hon kan peka ut kroppsdelar.
Hon ”klarade” alla dessa punkter med toppbetyg. Hon pratar jättemycket, men alla ord är inte klockrena på något sätt, men hon gör sig förstådd. Det kan t.ex vara ”sko” – säger hon ”ko” till. ”Strumpa” säger hon ”mpa”. Ordet ”varsågod” säger hon ”sko” till. Det trillar in nya ord varje dag, och det är så himla kul. Hon blir dessutom stolt som en tupp när vi applåderar och hejar på när hon säger något nytt.
Sen fick hon rita på ett papper och stapla klossar. Två saker hon älskar att göra, så det briljerade hon med.
Jag tycker att hon har varit väldigt snabb med det mesta, och jag förstår att hennes stora fördel med att ha en storasyster så tätt i ålder spelar stor roll. Hon ser ju och tar efter allt vad Kelly gör, hur hon pratar och låter. Det är nog ganska vanligt att lillesyskon utvecklas lite snabbare just av den anledningen.
Inte för att det spelar någon roll, allt det där kommer ju med tiden. Det är bara en sak jag märkt.
Vi vägde och mätte också och där har det lugnat ner sig lite.
Hon har alltid legat lite högre på viktkurvan, men nu ligger hon prick på medelkurvan. Det gjorde mig lite förvånad faktiskt, för jag trodde hon vägde mer. Hon är ju dock inte still en enda sekund nu för tiden, så det kanske inte är så konstigt ändå.
Vi avslutade med det tråkigaste (men viktigaste) – nämligen 18-månadersvaccinationen.
Den är ju inte superpoppis, men det går väldigt snabbt. Det kom ett par rejäla tårar, men sen gick det över det med.
Nu är det ingen vaccination förrän när hon blir 5 år – förutom TBE-sprutan (fästingsprutan) som hon faktiskt ska få ta nu snart inför våren. Vi bor i ett väldigt fästingtätt område och det är därför superviktigt att vi alla är vaccinerade. En sommar hade Kelly 3 fästingar på sig och jag 2, och då var vi nästan bara på vår tomt…
Min stora stora tjej, jag är såå mallig över att få vara din mamma. Du är den gladaste gofisen och du imponerar på mig varje dag. Du har ett riktigt hett temperament och jag kan väl bara konstatera att äpplet inte faller långt från trädet… 😉
Du är alltid så givmild och omtänksam, med ett hjärta av guld. Jag är så stolt över allt du är, allt du kan och allt du gör.
Du är mammas ögonsten!
