När jag var liten så älskade jag allt som hade med fart att göra. Jag vågade åka alla berg-och-dalbanor som fanns så snart jag hade längden inne.
Minns att jag stod först i kön till Thriller – när den var på besök på Gröna Lund. Minns ni den berg-och-dalbanan? Den hade tre eller fyra loopar och var jätteläskig, men den skulle jag absolut åka!
Gröna Lund var höjdpunkten på hela sommaren. Vi var alltid där från öppning till stängning och förutom någon snabb lunch- och snackspaus så åkte jag konstant. Utan att bli yr en enda gång.
Det var då det.
Nu blir jag yr av att gunga för länge. På riktigt. Jag förstår inte vad som har hänt? Det känns som att jag åkt tekopparna i 4½ timme, när jag gungat mer än ett par gungtag med barnen?
Min kusin Rickard ville aldrig åka de läskigaste berg-och-dalbanorna med mig när vi var små, han skyllde på att han blev yr och mådde illa – nu förstår jag honom. Jag som alltid trott att han bara var en mes 😉
Något väldigt positivt med att vi varit hemma med sjuka barn den senaste tiden är att vi fått så mycket mysig tid ihop. Barnen är friska nu, men eftersom de måste vara hemma om de har minsta lilla symptom så tar vi det säkra före det osäkra. I vanliga fall hade de fått gå, men det är ju lite speciella tider nu.
Vi har spenderat en hel del tid utomhus när vädret har varit så fint. Både på promenader och lek på lekplatserna här i närheten, där har vi både lekt i vattenpölar, lekt i lekhuset och gungaaat.
Förutom att bli riktigt snurrig i bollen av att gunga, så höll jag på att kissa på mig av skratt. Kelly lutade sig bakåt så mycket att vi höll på att ramla baklänges!
♡
♡
