Tessie-san

Ja. Vi har slutat amma.

Det var inte riktigt tänkt så alls från början, jag trodde vi skulle amma länge. Jag var helt inställd på att amma minst lika länge som med Kelly (tills hon var ca 1½ år), men alla barn är olika och det blev nu inte så med Belle.

På BB så tog hon bröstet på en gång. Minns att vi låg där på uppvaket och jag fick henne i famnen igen och fick frågan om jag hade planerat att amma. ”Ja, absolut” svarade jag och la henne mot bröstet. ”Vad bra, men det är ingen brådska vet du…” sa sköterskan och sekunden efter så hittade Belle bröstet och började suga. Eftersom jag ammade så länge med Kelly kändes det självklart att fortsätta det med Belle. De två är dock helt olika varandra på många plan och det gjorde att det inte blev lika ”självklart” att fortsätta amma med Belle.

Kelly gillade aldrig napp, hade aldrig någon snuttenalle eller något annat som var hennes ”gos och tröst” – förutom mina bröst. Var hon hungrig så ammade vi (nähe?), var hon ledsen så blev amning hennes tröst, skulle hon sova så var det enda sättet att få henne att somna – att amma, ville hon gosa och ha närhet så var det amning… Därför blev det så naturligt att vi ammade mest hela tiden. Vi tog även till ersättning då och då för att vi skulle vara säkra på att hon fick i sig tillräckligt eftersom hon var (och fortfarande är) så nätt, men amningen var till för det mesta.

Belle gillade nappen på en gång, hon har alltid en rosa gosekanin nära och kan somna i min famn ”bara sådär”. Hon var dessutom en mycket större bebis och vägde 1 kg mer än Kelly vid födseln och behöver därmed behålla vikten och få i sig tillräckligt. Hon är även en väldigt hungrig tjej och vill då ha mat på en gång. ”Ju mer man ammar, desto mer mjölk kommer” vet vi ju, men eftersom det är mycket enklare att få mat från en flaska (där det rinner till på en gång) jämfört med att amma där bebisen måste kämpa en del för att få igång det, så var det tillslut flaskan hon föredrog. Jag gjorde massor för att försöka hinna med, jag pumpade brösten kontinuerligt för att hålla igång och öka produktionen, jag började amma innan hon blev hungrig så det inte blev det där panik-jag-är-vrålhungrig-nuuuu-mamma- ge-mig-maaaat… Ofta var hon inte alls nöjd med att få bara bröstet eftersom det inte kom lika mycket som med flaskan precis i början och då tappade hon tålamodet och blev väldigt upprörd. Försökte att då ge flaska först, sen fortsätta med bröstet och det gick väl helt okej, men jag märkte att mjölken började sina ändå trots mina försök. Hon var för hungrig.

Så jag gav det ett par riktigt helhjärtade försök, men så kände jag att näe, hon blir allra nöjdast med flaskan – då kör vi på den. Nu blir hon mätt, det är sällan gnäll gällande mat och hon går upp i vikt precis enligt sin kurva (som är gott över medel ♡) och då är jag jättenöjd.

En del av mig sörjer lite att vi slutat, för det är verkligen världens mysigaste sak att göra, men samtidigt så är det inte hela världen. Kelly ville amma i 1½ år, Belle ville amma i 3 månader. Tänk så olika det kan vara. Hade det varit med första barnet som det blev såhär så tror jag att jag hade mått dåligt över det. Inte för att det på något sätt är sämre med ersättning, utan för att jag så gärna ville amma länge. Men nu har jag ändå fått göra det med Kelly, och att Belle är så nöjd och går upp så bra i vikt gör att jag kan släppa de tankarna helt.

Det finns dessutom väldigt mycket fördelar med att ge flaskan. JP och jag är numera ”jämlika” när det gäller mat och vi kan turas om med det. Är vi ute på promenad och hon blir hungrig mitt ute i skogen, så är det lätt att bara ge henne flaskan och bulla upp med kuddar så kan hon äta samtidigt som vi promenerar vidare – skulle varit bökigare att börja amma mitt därute. På natten, när hon vaknar och är hungrig så behöver jag inte resa mig och bära upp henne i famnen varje gång för amning, utan hon får flaskan som ligger bredvid nestet och jag behöver inte resa på mig alls och jag får då mer väldigt behövlig sömn. Jag brukar alltid göra en ny flaska precis innan vi går och lägger oss, sen har jag en oöppnad tetra som jag öppnar nästa gång hon blir hungrig och sen vid 5-tiden (då brukar båda tjejerna knorra till efter varsin flaska) går JP ner och ordnar med en ny flaska till henne och en välling till Kelly. Så ser rutinerna ut nu, de ändras säkert med tiden.

♡

Hur har ni gjort? Har ni ammat eller gett ersättning? Hur länge har ni som ammat gjort det?

Är din bebis mätt och glad och dessutom följer sin kurva så spelar det mindre roll hur ni väljer att ge mat. Bara det känns bra för dig och din bebis, det är det viktigaste! ♡