Nu har Belle hunnit bli 1 månad gammal (imorgon) och det känns verkligen som att vi har kommit in i hur det känns att vara fyra i familjen. På ett sätt känns det som att Belle kom igår – allt från födelsedagen är ju fortfarande så färskt i minnet, men på ett annat sätt känns det som att hon varit här i minst ett år. hon är ju en så självklar del av vår familj. Familjens lilla Bellibus ♡
Vi har haft en hel del besök redan och har fler inbokade den närmsta tiden. Märker dock en ganska stor skillnad på första och andra gången man får barn. ”Intresset” har svalnat från vänner och bekanta märker vi. Första gången blev vi nedringda om att boka in tid för ett besök, brevlådan var full varje dag med grattis-kort och paket med kläder och presenter, men den här gången är det inte alls på samma sätt… vilket är lite tråkigt. Inte för att några presenter eller grattis-kort i världen skulle göra skillnad på hur efterlängtad och älskad hon är, det är mer bara att det var en så stor skillnad från första och andra barnet, märkte vi.
Vi är ju exakt lika stolta, överdrivet kära och helt overkligt malliga för vår bedårande Belle och över att ha blivit tvåbarnsföräldrar som vi blev över hennes systers ankomst. Oron om ”hur kärleken skulle räcka till två?” är som bortblåst – herregud, den multipliceras ju! ♡
Jag är så himla tacksam att jag fick möjligheten att få barn, att jag dessutom fått två friska vackra döttrar är en nypa-mig-själv-i-armen-lycka rakt igenom och jag är så glad för dem! Min dröm är redan uppfylld, men det skulle vara helt underbart att få ge flickorna fler syskon i framtiden ♡ Vi får se vad livet har tänkt åt oss!
♡
Så mysigt ?saknar bebistiden lite när man ser det här❤️
Vet hur det känns med att intresset blir mindre.fick inte ens ett grattis från endel sista gångerna,visst vi har många men dom är lika älskade allihopa.
Camilla- Hehe, förstår det. Bebistiden är ju verkligen det mysigaste!