Då har vi kommit in i vecka 39 (38+1 för att vara exakt). Jag tycker fortfarande att tiden går riktigt fort, även nu på slutet. Det är riktigt tungt i kroppen och framförallt magen nu och det spänner mest hela tiden. Har sammandragningar så fort jag gör någonting; reser jag mig upp – sammandragning, vänder jag på mig – sammandragning, nyser jag – sammandragning… Har även molande ”mensvärk” till och från, så det känns verkligen att det börjar göra sig redo därinne. Snart är det dags!
Kommer inte sakna mina svullna fötter (som jag försöker hålla i shack med stödstrumpor, rörelser även om jag sitter ner, och kontinuerlig fotmassage från JP) när det här är över. Hur fort går det innan man får tillbaka sina vanliga fötter igen? Snälla säg att vätskan försvinner på en gång efter förlossningen!
Imorgon ska jag till läkaren som ska kolla till min foglossning och på fredag ska vi till barnmorskan igen. Det blir nog ett av de sista mötena innan det är dags.
Även om magen såklart är stor nu när vi kommit såhär långt, så har jag ändå ganska svårt att förstå att vårt lilla hjärta får plats därinne. Att han/hon faktiskt ligger därinne är svårt att greppa överhuvudtaget. Blir alldeles pirrig när jag tänker på att vi snart kommer att få ses på riktigt om bara ett par dagar. Det kan ju hända närsomhelst nu.
Blivande farmor har berättat att hon tittar till mobilen varje minut nu, hihi. Så det är nog fler än vi som är pirriga. På tal om att höra av sig så får jag bara ringa JP om det är dags. Annars är det sms som gäller. Tror han är på helspänn när vi är ifrån varandra <3
 - https://tessiesan.se/2016_november_vecka-39-381/){kind=link}