Hej hörrni, nu tror ni säkert att tystnaden igår beror på att vi föder barn, men så är det inte. Än är Pickis kvar i magen och gottar sig. Men vi hade en rätt äventyrlig söndagkväll som är förklaringen till detta.
Vi var ju hos barnmorskan i fredags på förmiddagen och där såg ju allt bra ut, förutom sockret som var lite högt men som sedan gick ner till en bra nivå när vi tog provet igen efter någon halvtimme (var troligen högt pga min söta frukost jag precis hade ätit innan). Blodtrycket var bra som det alltid varit, nååågot högre än vad jag brukar ha, men fortfarande inte i närheten av att man skulle behöva oroa sig. Pickis hjärtljud var pigga och glada som alltid och det kändes riktigt bra när vi var klara där.
Under kvällen fick jag dock den här dumma huvudvärken som jag nästan tyckte påminde om migrän. Vi sänkte ljudet på tvn och släckte ner alla lampor och sedan gick vi och la oss rätt så tidigt. På lördagen kom huvudvärken tillbaka på förmiddagen och jag gick och la mig nästan direkt efter frukost och sov i över en timme. Fortsatte dagen i lugn och ro och gjorde inga vidare ansträngningar eftersom jag kände mig så trött och huvudvärken inte ville släppa. Började söka på ”plötslig huvudvärk” och ”vecka 39” och fick upp flera sidor om beskrev symptom för havandeskapsförgiftning. Men eftersom jag endast prickade in två av symptomen (huvudvärk och svullna fötter) så kände jag att det nog inte gällde mig. Det är nog bara brist på sömn ändå.
I söndags skrev jag inlägget om mitt onda huvud och kände att det kanske var bäst att ringa 1177 för att rådfråga dem om hur vi skulle göra, eftersom jag fortfarande inte hade blivit bättre. Var beredd på att de bara skulle lugna mig och säga att jag skulle ringa min barnmorska dagen efter om jag fortfarande skulle känna mig orolig, men hon tog ändå min oro på allvar och tyckte att jag istället skulle ringa förlossningen så fick de ta beslut om hur vi skulle gå vidare. Så vi ringde dit och berättade om min huvudvärk, men att mitt blodtryck ändå sett bra ut för bara någon dag sedan. Jag fick rådet att ta två Alvedon (hehe, typiskt att jag precis sagt att jag ville undvika det i den mån det går) och vila med fötterna i högläga under två timmar. Sedan skulle jag ringa tillbaka och berätta hur det kändes. Skulle jag må bättre efter Alvedonen så skulle jag boka in en tid med barnmorskan dagen efter för vidare kontroll, men om jag inte skulle känna någon förbättring så ville hon att vi skulle komma in på förlossningen så de kunde få undersöka mig.
Så jag tog två Alvedon, la mig i soffan med flera kuddar under benen och vilade. Efter två timmar kände jag ingen förbättring alls med huvudvärken så vi började göra oss iordning för att åka in. Hade då såklart läst på att OM det skulle vara havandeskapsförgiftning i detta sena skede så skulle jag troligen bli igångsatt. Hjälp! När det gick upp för oss att det faktiskt fanns en risk att det kunde bli möjligt denna natt så blev jag väldigt orolig. Jag har jobbat väldigt mycket med att visualisera förlossningen och jag har gjort upp flera olika scenarier om hur det kommer starta och hur det kommer att gå till, men en igångsättning pga havandeskapsförgiftning har inte varit en av dem. Så vi stängde BB-väskan och gjorde oss redo att åka in och eventuellt föda barn.
Vi kom in och fick ett rum där jag fick lägga mig och vila innan vi tog blodtrycket samt kontrollera urinen. Båda dessa prover visade bra värden och visade ingenting som tydde på havandeskapsförgiftning, men för säkerhetsskull tog vi även ett ctg – där man får två ultraljudsdosor fastspända på magen för att kontrollera barnets hjärtfrekvens i förhållande till sammandragningarna. Det fick vi ligga med i en halvtimme och efter att det vi fått bekräftat att allt såg jättefint ut där så avslutade vi med ett ultraljud där vi fick se vår älskling i närbild. Såhär tätt inpå förlossningen är det lite svårare att se vad man egentligen tittar på (inte för läkaren naturligtvis, men för oss som inte kan läsa av ultraljudsbilder lika bra) men hon visade oss ansiktet med lilla näsan, hjärtat med alla fyra rum som slog så fint, armar och ben som rörde sig för fullt. Vi bad henne undvika att visa oss det nedre partiet då vi inte vill få könet avslöjat riktigt än. Allt såg iallafall hur bra ut som helst och vi kunde andas ut.
Så efter ett par timmar fick vi åka hem igen. Det kändes riktigt bra att få komma in och träffa en del av personalen, få en bättre bild av hur det ser ut på förlossningen och för att avfärda våra orosmoln.
Dagen efter, igår alltså, ringde jag till min barnmorska och bokade in en extra tid för kontroll av blodtrycket senare i veckan på inrådan av läkaren. Känns skönt att vi nu har kontroll över situationen. Huvudvärken kommer troligen från brist på sömn och även att stress från sista tiden på jobbet med allting nu släppt spänningar som visat sig i form av huvudvärk. Så nu är det verkligen vila som gäller, ska inte stressa upp mig för någonting utan ta det manana manana 🙂
Tack så mycket för omtanken i form av kommentarer och sms, ni är så gulliga!
