JP har inte gått på semester än, så han önskade sig en svalkande drink när han skulle komma hem från jobbet. ”Absolut, vill du ha melon-daiquiri?” svarade jag. Det ville han.
Så jag begav mig iväg till centrum för att köpa lite mer flädersaft och sugrör. Gick förbi blomsterbutiken också och såg ett par rosa söta petunior som jag köpte med mig hem. Våra balkonglådor ute på balkongen har ju varit en historia för sig, den ena blomlådan blomstrar som aldrig förr (förutom de lila blåklockorna som helt plötsligt bara dog), men den andra blomlådan – som ser exakt likadan ut med exakt likadana blommor och allt – den drunknade när det regnade som mest för några veckor sedan. Ska visa er i ett eget inlägg sen. Inte klokt.
Mötte iallafall upp JP när han hade slutat och så gick vi ner till vår barnmorska för att hämta ut ett reseintyg (inget jag behöver egentligen, men känns skönt att ha om det skulle dyka upp något frågetecken angående hur långt gången jag är när vi ska flyga). Passade på att fråga om hon hade tid för att låta oss lyssna på Pickis hjärta – och det gjorde hon så gärna. Jag berättade att jag känner av rörelser och sparkar hela långa dagarna nu och hon tyckte det var kul att höra och att det var relativt tidigt. Jag trodde det var det vanliga, att det kändes såhär i vecka 23, men jag har ju ingenting att jämföra med såklart.
Pickis hjärta slog så fint så! Hjärtslagen steg lite till och från och det var de gångerna jag kände att det blev full show därinne. Då är det tydligen vanligt att hjärtat slår lite fortare. Vår älskade lilla plutt!
