Under vår första vecka här på Jamaica så var det rätt lugnt med gäster. De allra flesta kom från Kanada och gjorde inte så mycket väsen av sig, vilket var jätteskönt! Vecka två – även känd som spring break – byttes klientelet ut mot hungriga amerikanare. Hungriga på både mat (de lite finare restaurangerna som man måste boka bord hos var totaluppbokade flera dagar i rad) och hungriga på att ta plats. Förut kunde vi svassa ner till poolen vilken tid på morgonen som vi ville och ändå räkna med att få plats där vi behagade. Inte den här veckan – nu måste man springa ner såfort solen går upp runt halv sju för att ens ha en chans.
Det finns givetvis många härliga platser nere på stranden (som endast ligger cirkus 10 meter från poolområdet), men vissa dagar vill man bara slippa sand mellan tårna och ha nära till baren som ligger i mitten av poolen…
Det är givetvis i-landsproblem vi pratar om, men jag blir ändå full i skratt när varenda parasollträd är prydd med en sådanhär skylt:
SAKNAR DIG!! Kom hem så jag kan vara avundsjuk på din solbränna!