Vilken dag vi hade igår! Jag gillar verkligen julen och att själv få vara värdinna för julafton är något jag längtat efter i flera år. Vi har visserligen firat jul hemma hos oss tidigare, men det är ju inte riktigt samma sak att fira i en liten etta som i ett stort hus och med en riktig gran – det slår ju faktiskt det mesta.
Skönt att vi hade förberett så mycket dagarna innan, för annars hade det aldrig gått. Från att vi vaknade, hade tagit en dusch och tagit på oss våra juloutfits så stod vi i köket och fixade till långt efter Kalle Anka var slut. Vilket jobb det är att vara värdar på julafton. Väldigt mysigt också såklart, men det tar helt klart på krafterna att se till att alla sina gäster har något i sina glas och är nöjda och glada under hela kvällen.
När klockan slog 14.55 och fina Gina Dirawi dök upp i rutan lämnade jag spisen för en stund för att kika på henne. Vilket proffs hon är, otroligt duktig! Helt vansinnigt att hon ska få utstå så mycket hat, det är för mig helt obegripligt! Hon var så vacker i sin glittrande klänning och så lugn och rogivande! Två enormt stora tummar upp!
Happ, tycker vi kör ett bildregn från gårdagen, varsågoda:
Vi hade god julmat i totalt överflöd och titta bara hur fin skinkan blev. Är otroligt stolta över oss, det var vår första gång vi gjorde egen skinka. Vi stod och kämpade med den till närmare ett på natten kvällen innan julafton, men det var det värt. Den blev både fin och god!
Resten av gänget som bestod utav kusiner, kusinbarn och moster till JP intog soffan när det var dags för Kalle Anka. Jag har förstått att det är en lyx man som värd tyvärr inte får njuta av. Men jag sjöng med i alla sångerna från köket ändå!
Bus med min älskling <3
Bordet var uppdukat för julfest!
Jag tog endast en tallrik med julmat (inte en så liten kanske), för jag visste ju vad det skulle vankas för efterrätter. Det gäller att ha lite framförhållning!
Till juldessert hade vi bokat upp lite goda lussebullesemlor, saffranscheesecake, ischoklad och pepparkakor med blåmögelost. Hepp!
Så hade det äntligen blivit dags för julklappsutdelning. Det var väldigt många julklappar i år, så det tog en liten stund. Men det är ju bara mysigt, jag som älskar paket!
Jag och min plutt, löjligt vad jag älskar honom!
Han hade tydligen varit snällast av alla i år, för han fick det allra största paketet. Tänk att jag har kunnat gömma det för honom fram till igår. Han var visserligen förbjuden att gå in i gästrummet senaste tiden, så han hade nog sina aningar om att något var gömt därinne.
När julklappsutdelningen var klar och vi alla hade fått öppna våra klappar (ska visa er allt fint jag fick lite senare) tog vi en kort liten paus och sen satte vi igång med julklappsspelet. Där körde vi lite andra regler jämfört med min del av släkten. Här fick man ta ett paket från bordet om man fick en 1:a eller en 6:a. När alla klappar på bordet var slut, började andra omgången: då ställer man en klocka på femton minuter och fortsätter slå tärningar i hopp om att få en 1:a eller 6:a och då får man sno av varandra. Alla måste dock ha ett paket var, annars är det fritt fram att försöka sno till sig paket. När tiden är slut är leken slut. Så vissa fick bara ett paket (som stackars mig) och någon annan kan få fyra stycken. Riktigt skoj!
När klockan började bli sent (och mina ögon gick mer och mer i kors) började gänget tacka för sig och så började de droppa av en efter en. Ett väldigt nöjt men trött värdpar tackade för den här gången och somnade på två sekunder efter att huvudet landade på kudden. Det var jättemysigt att få vara värdar för julafton, men också tur att det är ett helt år kvar till nästa gång 🙂
