Tessie-san

Jag hade ett ganska konstigt samtal med 112 för ett par veckor sedan. Jag satt på tunnelbanans gröna linje påväg mot Farsta och tåget kom in på Skärmarbrink-plattformen och så ser jag i ögonvrån något som ser ut som eld. Jag tittar närmare och ser att det faktiskt är stora lågor som slår ut nära ett av höghusen där på andra sidan. Det är en liten skog emellan, så jag ser inte riktigt vad det är som brinner, men jag ser att det är något som ligger precis intill huset.

 

Jag tar ut mina hörlurar och gör resenären framför mig medveten om vad jag ser och frågar henne: ”ursäkta mig, men visst brinner det därborta?” Hon tittar ut och säger att hon ser det hon också. Jag tar genast upp mobilen och börjar slå in larmnumret samtidigt som jag frågar om hon vet vad det är för adress till husen där det brinner – det visste hon inte, men sa att jag bara skulle beskriva vart det brann till larmoperatören. Ungefär såhär lät det när jag kom fram:

Trött och ganska så ointresserad larmkvinna: 112, vad har inträffat?

Jag: Hej, jag sitter på en tunnelbana mot Farsta och vi åkte precis förbi Skärmarbrink där jag såg att det brann nära ett hus intill perrongen. Jag vet inte vad det var som brann, om det var själva huset eller något som stod nära huset, men det var rätt stora lågor…
Larmkvinna: Okej…

Jag: Jag har tyvärr ingen adress men…
Larmkvinna: Jaha, ingen adress alltså?

Jag: Nej, men det var vid husen som ligger på höger sida av perrongen om man kommer från stan, du kanske kan kolla upp?
Larmkvinna: Nej tyvärr, utan adress är det svårt för oss att göra någonting.

Jag: Eh? Men alltså, det brinner kraftigt nära ett av bostadshusen. Du kanske kan söka…
Larmkvinna: Nä, jag är ledsen. Utan adress kan vi inte göra någonting. Vi får väl se om det är någon annan som ringer om samma ärende och har rätt adress.

Jag: *chock* …eh jaha. Ja okej?

 

 

I efterhand ett par timmar senare fick jag reda på att det hade varit en cykel som stod lutad mot huset som brann kraftigt och brandkåren hade iallafall kommit dit och kunnat släcka det ganska så odramatiskt. Så det slutade ju trots allt bra, men jag är fortfarande rätt så chockad över hur den där förbannade larmkvinnan hade bemött mig och mitt larm om en brand nära ett bostadshus.

 

Det kändes inte som att hon tog mina uppgifter på särskilt stort allvar och jag är riktigt överraskad över att de inte kunde ha googlat fram adressen istället för att bara vilja lägga på. Så svårt kan det väl ändå inte vara? De sitter ju framför en dator? Den datorn har säkert internetanslutning. Då kan det högst ta tio sekunder att få fram en adress med en så bra beskrivning: ”Höghusen på höger sida av perrongen på Skärmarbrink, när man kommer från stan”. Jag testade själv nu. Tog upp hitta.se, skrev in ”Skärmarbrink”, zoomade, och vips så fick jag fram att höghusen på höger sida har adressen Pelargatan. Det tog mig mindre än 10 sekunder. Men det tyckte väl larmkvinnan var lite för krångligt, så hon ville hellre låta det brinna på i ett par minuter till och vänta och se om det ringer någon annan som kunde säga vilken adress det var…

 

 

 

 

Tankar?