Tessie-san

Ni vet ju hur nervös jag var redan dagen innan för den kliniska examinationen. Då kan ni ju tänka er hur det kändes där på morgonen då. Jag hade inte sovit en blund på hela natten, de få stunder där jag slumrade till drömde jag mardrömmar om hur jag misslyckades med examinationen, där allt bara gick åt helvete. Innan jag skulle ta in patienten så hade jag svårt att andas för att jag var så nervös. Det är ju inga konstigheter egentligen, men den pressen att allt måste sitta, annars får du ingen legitimation – ingen rolig press förstår ni…

Men såfort vi satte igång så försvann all nervositet. Kände mig superlugn och kände att jag hade full kontroll – jag kan ju det här! Efteråt så tog jag ett djupt andetag och kände en otrolig lättnad. Fick återkoppling direkt och det gick galant, så skönt! Att aca ett moment som man känt sig så otroligt nervös för innan, det är en sjuk känsla alltså.

Ja, men det kunde ju gott och väl ha räckt så för att dagen skulle kännas fantastisk. Men efter att jag bytt om från klinikkläderna så kollar jag min mobil och ser att jag har ett missat samtal. Jag var nämligen på arbetsintervju i måndags och det var chefen på den kliniken som hade ringt. Hade ju ingen aning om jag skulle få ett positivt eller negativt svar, så jag åkte hem innan jag ringde tillbaka. Behövde samla mig lite innan kände jag. 

Men så ringde jag upp och blev erbjuden en heltidstjänst hos dem med start i början på augusti. Jag höll på att ramla av stolen! Herregud så många fjärilar som invaderade min mage i just den sekunden. Jag tackade givetvis ja! När vi la på så höll jag andan ett tag – vad var det som hände? Hann inte andas ut innan jag ringde upp JP och pep ut mina lyckliga nyheter! 

Efter att ha pratat med de flesta av mina vänner och hurrat och sedan lagt på, så kom dem… Känslorna av den enorma saknaden efter dig. Du är ju den första jag skulle velat ringa. Du skulle vara så stolt, visst skulle du? Mina tårar var blandade av både glädje och av sorg – som alltid när något bra händer mig. Först blir jag lycklig – sedan gör det ont för att jag inte får dela lyckan med dig. Men jag vet att du är med på något sätt, jag känner dig, du är med hela tiden <3

En riktig känslosam dag igår alltså, har inte kunnat smälta det än. Var precis och skrev på kontraktet – så nu är det helt på riktigt! Wiiie!