Jag gråter alltid när jag skär lök. Jag behöver inte ens vara den som skär löken förresten, det räcker med att jag är i samma rum. Har väl överkänsliga ögon helt enkelt…
Så idag, när vi lagade middag tillsammans och jag fick uppgiften att skära lök så tog jag till alla möjliga tänkbara medel för att slippa tårarna.
På med iskallt vatten i kranen, på med solbrillor, och in med ett tuggummi i munnen. Det sistnämnda var helt nytt för mig, men ta mig tusan, det funkade! Jag såg ju ut som ett pucko (som btw skär löken med brödkniven eftersom de andra knivarna är så slöa) men jag klarade mig utan en enda tår. Triumf!
Alltså. Kolla in mitt ögonbryn. Ja, singular…
