En vecka sedan jag ringde till kundtjänsten på SvD och bad dem sluta dela ut tidningar till mig – han bad om ursäkt och lovade att det inte skulle hända igen.
Det gick sådär med det löftet. För den där förbannade jävla skittidningen sitter ju fortfarande fast i mitt brevinkast veckan efter…
Jag känner mig så maktlös! Jag ringde tillbaka nyss (alltså 3:e gången jag ringer om samma ärende), mitt i samtalet, där jag förklarar att detta inte är okej och att jag senast förra veckan fick ringa och säga till dem om detta, ja då kommer det plötsligt en annan röst: ”Vi här på SvD är väldigt nyfikna på vad du tycker om vårt företag… blabla”. Då har kundtjänstkillen klickat mig. Han kopplade bort mig så jag kom till den förinspelade kvinnoröst som vill att man ska lämna betyg på samtalet.
Så jag ringer upp en fjärde gång och har då hamnat i en lång kö igen. Man kan ju eventuellt börja dagen bättre än såhär.
När jag förklarat mitt ärende för fjärde gången, andra gången för idag, så ber han återigen om ursäkt och säger att han ska kontakta utdelningsfirman och säga att detta inte får fortsätta. Jag frågade om jag själv kunde få numret så att det verkligen blir gjort, men så fick de inte göra.
Men att sälja min adress från någon jävla lista så att deras jävla annonsörer får tillgång till den och skickar mig all världens skit – inga probleeeem.
Tydligen så fortsätter den här arga tonen på bloggen även idag. Ska försöka ändra på det.
