Åh, äntligen kväll!
Vissa dagar längtar man lite extra till kvällen, då allt är ”färdigt”, alla barn är mätta, nöjda och nattade, när allt är undanplockat och man äntligen får slänga upp fötterna i soffan.
JP är iväg ut med ett par kompisar på middag idag, så det har varit jag och barnen sen i eftermiddags. Vi hade ordnat fredagsmys och laddat upp med Vaiana. Barnen brukar alltid vara lite extra gulliga när jag är själv med dem, de liksom vet att vi är en man kort och att det är bättre att lyssna första gången. Väldigt tacksamt… när det funkar.
Idag var det en av dem som testade på att göra precis tvärtom med vad jag än sa och både trotsade och testade gränser. Jag kände hur det tutade ur öronen på mig vid ett par tillfällen. Är helt övertygad om att mina första gråa hårstrån kom nu ikväll…
Men trots retstickeri, tjafs och höjda röster så åt alla barnen upp middagen som serverades, de tackade glatt för sitt fredagsmys och så somnade alla tre inom 20 minuter – innan klockan slog 20.00 dessutom. Det är ju ändå en vinst i sig 😉
Ja, verkligheten hörrni. Glöm aldrig att bakom alla fina, härliga och alltid-superglada bilder så finns verkligheten också.
Här hade vi iallafall tre glada barn i parken tidigare idag ♡
Kolla in samlingen i Kellys cykelkorg, haha ♡ Älsklingen, så himla stolt att hon kan cykla på en riktig cykel (fortfarande med stödhjul), och hon vill fortsätta öva varje dag.
Hoppas ni har en fin kväll. Puss på er ♡
