Vecka 25 hos barnmorskan

Kan ni förstå att vi redan kliver in i vecka 25 (24+0) idag? Tycker nästan tiden går fortare och fortare för varje vecka som går. Jag hinner knappt landa i en ny vecka innan det är dags för nästa.

Idag var jag på besök hos barnmorskan. Vi tog mitt sockervärde och järnvärde (båda såg bra ut), tog blodtrycket och mätte magen. Jag har alltid haft lågt blodtryck och det låg där som vanligt. Bebisen mätte ungefär lika stor som Kelly, Belle och Harley var i samma vecka – så himla kul att kunna gå tillbaka och jämföra alla.

Vi lyssnade på hjärtat – och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Även om jag varit med om detta tre gånger tidigare så är det en lika stark och speciell känsla att få ”hälsa på” sin lilla bebis sådär och höra hjärtslagen. Det slog så fint så.

Jag fick väga mig och så pratade vi om de gravidkrämpor jag fått. Det är inte mycket att göra åt varesig foglossningen, svullnaden eller ligamenten, men jag har ju bra kunskap och verktyg till att hålla det i schack så gott det går, sen är det bara att härda ut – det försvinner ju sen.

Hon hjälpte mig även att boka in tid för en glukosbelastning. Eftersom jag fått ett barn som väger mer än 4500 (Belle som vägde 4548) så rekommenderas jag att göra en glukosbelastning för att se så jag inte utvecklar en graviditetsdiabetes. Jag gjorde en under graviditeten med Harley och fick precis utslag på ett av testen – så jag fick ju sticka mig i fingret hundra gånger om dagen för att hålla koll på mina sockervärden. Minns ni det? Tyckte det var så himla jobbigt – psykiskt. Hoppas jag slipper den här gången.

Såhär står det i min gravidapp:
”Barnet är ca 30 cm långt mellan huvud och fot, och väger ca 680 gram i början av veckan och ca 790 gram vid veckans slut. Anlagen till barnets permanenta tänder bildas, de kommer fram sen när barnet tappat sina mjölktänder.”

Hur mår jag?
Jag mår bra. Om man bortser från den fruktansvärda foglossningen, att jag är så svullen och att ligamenten ibland stramar till så det gör hemskt ont i sidan – så mår jag bra. Jag trivs i min gravidkropp och njuter till tusen när jag känner min lilla älskling röra på sig därinne. Det är en helt obeskrivlig känsla, inte alls läskig – tvärtom känns den så självklar och jag blir helt varm i hjärtat vid varje knuff. Jag som annars kan vara rätt känslomässig känner absolut av humörsvängningar som är allt annat än vanliga för mig. Jag kan verkligen koka till och bli superarg på en sekund, sen släppa det i nästa andetag och istället börja gråta eller skratta. Det är inte lätt att hänga med i min känslomässiga berg-och-dal-bana just nu 😉

Magen?
Den växer på. Upplever den som ganska spetsig och inte så bred, det är knappt man ser den bakifrån. Enligt vissa så betyder det att det är en pojke. Vi får väl se. Magen med Kelly var också väldigt spetsig ett tag kommer jag ihåg.

Cravings?
Förutom att det är semmeltider och vi fortsätter köra vårt semmeltest på jobbet då och då, så har jag ingenting annat ”jag måste ha”, förutom fortsatt Fanta Lemon då.

Här har vi magen och jag i vecka 25 (24+0) ♡