Igår innan middagen gick vi ner till ”det tredje vattnet” för att andas in lite kvällsluft innan vi började kvällsrutinerna hemma. Det var fortfarande vackert väder, men man kände att det var regn på väg in för det hade börjat blåsa en del nere vid vattnet. Och regnet kom ju sen på natten, så det stämde ju.
Är fortfarande helt tagen av dessa härliga vyer och att vi bara har ett par minuters promenad till dem. Jag är så tacksam för det! Tänk om vi hade bott kvar i stan? Då hade jag inte alls varit på lika många promenader tror jag ♡
Kelly somnade till lite i vagnen och då passade vi på att lägga oss i solen och njuta. Blev dock ”attackerade” av tre änder och jag bokstavligt talat flög upp rakt i luften när jag hörde deras plötsliga kvackande och flaxande precis intill mitt öra. Nu var det inte oss de var ute efter, utan de jagade varandra – två hanar som slogs om en hona, men det kunde ju inte jag veta. Vi låg ju på rygg och blundade båda två och låg och pratade om något jag inte minns nu och känner hur de plötsligt är så nära mitt ansikte att jag kan känna vindpustarna från deras flaxande vingar. Jag skrek till så det ekade till andra sidan vattnet och flög upp som en raket… Snacka om att vara på helspänn intill dessa jädra änder.
Vi kunde dock slappna av igen efter en stund och satt kvar där i solen tills Kelly vaknade. Då gick vi hem och gjorde iordning middagen.
Även om Kelly sov där på ”helt fel tidpunkt” på dagen, så störde det inte hennes insomning för natten några timmar senare. Hon sov i sin egna säng i sitt rum fram till 4.00 och då fick hon komma in till oss. Det har verkligen blivit fason på dessa nätter nu med andra ord, jättehärligt!
