Vågade inte stanna kvar för att ta reda på det

Godkväll på er ute i stugorna, mår ni bra?
Jag känner mig väldigt stel och har ont i ryggen. Kan inte komma på att jag gjort något dåligt för ryggen, förutom suttit och byggt med klossar tillsammans med Kelly och Belle nu på kvällen innan läggdags. Wow, måste man verkligen börja träna alltså? Önskar att promenader var allt som krävdes, för det tycker jag mycket om. Träna är något av det tråkigaste jag vet.

Hursomhelst.

I helgen delade vi upp oss lite. Belle åkte iväg med JP för lite ärenden, och Kelly och Harley hängde med mig.
Vi gick och handlade mat och sen gick vi på en promenad. Kelly hoppade på och av från sin stå/sittbräda. Hon vill gärna gå, men tycker det är lite kul att sitta på den och hålla i styret.

På affären fick hon köpa en varsin ballong åt henne och Belle. Hon valde ballongen med Anna från Frost till Belle. Det är hennes absoluta favorit. Själv valde hon en enhörning.

Vi gick ner till vattnet.
Det kom ett par änder och Kelly ville gärna mata dem, men vi hade inget med oss som de kunde få.

Det var så varmt och skönt att vi tog av oss jackor och fleecetröjor.
Kelly lekte på stranden, Harley sov i vagnen och jag satte mig på bänken och solade.

…tills det plötsligt dök upp en mördarfågel aka kanadagås från vattnet.
Den satte in siktet på Kelly och gick med snabba bestämda steg rakt mot henne där hon satt och lekte.

Jag reste mig fort och gick fram med hårda kliv för att skrämma iväg den, men den blev inte ett dugg rädd, utan fortsatte rakt mot Kelly. Det ilade till i kroppen på mig och jag hann tänka alla möjliga läskiga scenarier om att den skulle börja gå till attack. Vad gör jag då? Visst, jag kan sparka och putta iväg den – men jag såg framför mig hur den skulle börja bitas och flaxa och vara obehaglig och där skulle jag slänga upp Kelly på axeln och sen springa iväg med en packad dubbelvagn upp för världens brantaste backe med fågeljäveln i släptåg.

Nä. Jag tog det säkra före det osäkra och sa åt Kelly att den där fågeln verkar inte så glad så det är bäst att vi går. Sen tog jag henne under armen och så gick vi illa kvickt därifrån.

Det här är andra gången vi blivit bortjagade av fåglar från den här stranden. Förra gången var det änder, men de är ju inte alls lika obehagliga som kanadagäss. Den hade säkert ungar i vassen och var på ett extra ilsket humör. Eller så var den helt ofarlig och bara ville hälsa. Jag ville iallafall inte stanna kvar tillräckligt länge för att ta reda på det.

På kvällen önskade tjejerna få äta chips med dopp.
Godast är när man får blanda dippen själv.

Harley-gosingen är alltid bredvid mig när jag ska blogga.
Han ligger där och myser och släpper mig inte med blicken för en sekund.
Jag brukar vagga honom med foten och efter en stund somnar han alltid ♡

Nu ska vi ge oss på en ny serie på SVT, DNA heter den. Vi har precis plöjt igenom Innocence Files, Manhunt- Unabomber (för andra gången) och tidigare HER. Sen såg vi ju allra sista avsnittet av Homeland efter flera år också.

Älskar att vara inne i en bra serie. Hatar när den är slut. Känns så tomt?

Hoppas ni får en mysig kväll, kram på er! ♡