För ett år sedan idag. Jag gick tillbaka i bloggen för att se vad vi gjorde för ett år sedan idag (det är en av de roliga anledningarna till att jag bloggar – det är så fruktansvärt kul att kunna gå tillbaka och se vad vi gjorde och hur det kändes osv). Då var Kelly 10 veckor gammal (!!) och hade tydligen ”bara vaknat till 2-3 gånger” den natten och jag kände mig så utvilad, hehe. Hon har alltid vaknat många gånger på natten och nu såhär ett år senare är det fortfarande likadant. Pratade med en mamma på förskolan och hon sa att alla hennes tre barn hade varit likadana, vaknade flera gånger om natten och att det ändrades först när de blivit 1½ år någonting.
Nu är vi ju så vana vid att vakna ofta, så det är liksom vardag. Sen är det väldigt sällan som hon vaknar på riktigt och är helt klarvaken, det är oftast i sömnen som hon ropar till eller gnyr ifrån, sen somnar hon ganska snabbt om igen. Sen att det ibland händer sjuttioelva gånger på samma natt… 😉
Såhär gulligpluttig var Kelly-korven när hon var 10 veckor gammal (för ett år sedan!)
Nu när vi kickat igång februari månad så har jag också börjat jobba längre dagar. Det är fortfarande väldigt korta dagar jämfört med när jag jobbade heltid, men det är klart att det är skillnad på att sluta 12.00 och 15.00. Så idag var alltså Kellys första ”hela dag” på förskolan och det hade gått bra.
Hon blir alltid så överlycklig när hon ser mig att det oftast går över i lite gråt. Först skiner hon upp som en sol, sen skrynklar hon ihop ansiktet och blir lite ledsen. För mycket känslor på en och samma gång säkert.
Först: ”Åh, mamma!!!” sen övergår det till: ”Men vänta nu, Dig har jag saknat massor idag, vart har du varit?” sen ändras det snabbt tillbaka så fort hon kommer upp i min famn: ”Åh, min mamma” ♡
Det är ju utan tvekan den bästa stunden på hela dagen att få hämta henne. Jag nästan småspringer från pendeln varje dag till förskolan, hehe. Larvig mamma 😉
Imorgon är det äntligen fredag, då kommer det kännas ännu mer underbart att få hämta upp henne och ta helg tillsammans ♡
