Igår hände något stort.
Kelly har haft en lös tand nu i några veckor och hon har vickat och vickat på den. Stundtals har hon varit lite rädd för att tappa den, men mest av allt har hon ändå velat att den ska lossna.
I förrgår var den så lös på morgonen så jag var säker på att hon skulle tappa den under dagen på förskolan, så vi knopade ihop ett litet ”min första tand”-kuvert som hon hade med sig i byxfickan så hon kunde lägga ner den där om den lossnade. Men när jag hämtade så var den fortfarande kvar.
Igår på kvällen när vi åt lite kvällsmackor så utbrast hon plötsligt ”jag måste spotta ut mackan, min tand lossnade!” Så hon spottade ut den tuggade mackan och däri låg den lilla tanden. Hon blev helt lyrisk! ”Jag tappade min tand, jag tappade min tand!”
När hon kollade i spegeln såg det lite läskigt ut tyckte hon, eftersom det var pyttelite blod kvar där tanden hade suttit, men efter att hon sköljt rent och torkat så var det okej. Då var det fullt fokus på den tappade tanden. Hon var så himla mallig! ♡
Vi fyllde ett glas med vatten, sen ploppade hon ner tanden däri. Vi pratade om hur tandfén skulle komma på natten och hämta tanden och som tack lämna en peng i glaset.
Älskade stora tjej, mammas ros. Tänk att du blivit så stor att du tappat din allra första tand! Det är stort ♡
Imorse vaknade hon innan klockan ens hade ringt, satte sig ivrigt upp i sängen och sa ”mamma, får jag titta i glaset om tandfén har varit här?”
I glaset låg en guldtia och hon bara gapade när jag berättade att den pengen var lika mycket värd som tio stycken pengar. ”OJ vad många klubbor jag kan köpa för den!” haha ♡
