Idag på förmiddagen packade vi vagnen med filtar och picknick för att gå ner till stranden, hela familjen. Det var väldigt hett och strålande sol! Tänkte nog att jag också skulle hoppa i och ta mig ett dopp, då det var så varmt och härligt i luften. Vi gick först förbi utegymmet en sväng, det ligger åt andra hållet om man ska till vattnet, men eftersom vi hade med oss både mat och dryck så hade vi ingen brådska alls.
Trodde vi ja…
När vi var klara (Läs: när pappa var klar) började vi röra oss mot den ena stranden, men ganska snart fick vi syn på de mörka åskmolnen som dök upp från ingenstans. Om man tittade åt ena hållet så hade vi i stort sett klarblå himmel med strålande sol och vände man på huvudet var himlen mörkgrå och åskan hördes långt därborta. Ju närmare stranden vi kom, desto mörkare blev himlen (vi gick ändå bort från molnen, men de följde efter oss). JP trodde inte det skulle vara så farligt och ville att vi skulle gå ner till stranden nu när vi ändå var på väg, men jag trodde inte vi skulle klara oss undan regnet då, så vi bestämde oss för att börja gå hemåt och bestämma oss när vi var nära hemmet. Skulle himlen spricka upp igen har vi ju de andra två badställena som ligger nära oss. Men vi hann knappt hem innan himlen öppnade sig – med ett åskmullrande i släptåg. Sista biten fick vi halvspringa för att inte bli genomvåta.
Nu har vi ätit lite lunch, kollat klart på filmen vi somnade ifrån igår och 2/3 av den här familjen sover nu gott här på soffan bredvid mig. När det slutat regna tänkte vi ta en sväng ut igen och handla lite, vi får väl se när de behagar vakna från sin eftermiddagslur bara…? ♥
Hejjar på pappa på gymmet ♡
Vad lustigt. Vi var också påväg till utegymmet men hann inte ens utanför dörren innan regnet kom. ??
Malin- haha, är det sant? Kul om vi stött på varandra sådär random ?