Igår var det en tung dag, av flera anledningar. Den här tiden på året är extra känslig för mig och även om det är härligt att våren är här, så känns det alltid jobbigt när den här årstiden gör entré. Mars månad kommer alltid vara jobbig för mig och helst av allt skulle jag bara vilja spola fram till april på en gång. Jag saknar min viktigaste person i livet och det gör så ont i mig att inte låta min nya viktigaste person i livet få träffa henne. Jag vet att hon är med oss på något sätt, det är jag helt säker på. Jag känner hennes närvaro varje dag. Men just det där att få prata med henne, krama om och bara få vara nära henne – oj vad jag saknar det!
Hon skulle vara så stolt över allt jag åstadkommit hittills i mitt liv. Hur fin och stark relation JP och jag har tillsammans, vårt stora fina hem, att jag skaffat mig världens bästa jobb och självklart vår fantastiska lilla dotter. Jag skulle på riktigt göra vad som helst för att de skulle få en dag tillsammans, världens finaste mormor ♥
Något jag gör varje dag och kommer fortsätta med så länge jag lever är att prata om henne här hemma. Hon finns med i allt vi gör och jag vill att det ska vara lika självklart för Kelly att prata om mormor och ställa frågor om hon undrar över någonting. Ingenting är tabu – det är bara kärlek. Om jag bara blir en hälften så fantastisk mamma till Kelly som min mamma varit för mig, så kommer jag känna mig lycklig. Hon har alltid varit och kommer alltid vara min stora förebild.
Ett par svartvita foton på mina viktigaste personer i livet.
Utan er, vore jag ingenting. Jag älskar er! ♥
Vilket fantastiskt fint inlägg! Det föll många tårar medan jag läste. Både av lycka och din sorg!
Hon kan med stolthet sitta och se ner på er och tänka ”tänk vilken fin tjej jag skapat och nu har hon gjort detsamma!” <3
Tack Jenny! Det var fint sagt ❤
❤❤❤
Fortsätt prata med Kelly, jag har gjort detsamma och jade vet precis vem morfar är❤
Tack! Vad skönt att höra att det blir så om man lägger manken till, jag ska aldrig sluta med det! <3