Tessie-san

♡

Jag bär på en enorm sorg och saknad efter min mamma som jag förlorade alldeles för tidigt. Jag stod henne väldigt nära, hon var min trygga famn i alla väder. Hon uppmuntrade och stöttade mig i allt, hon var min största support och var så stolt över mig. Hon gav mig enormt mycket kärlek och var väldigt mån om att jag skulle ha det bra. Hon satte alltid mig och min bror i första hand – i alla lägen.

Jag är så ledsen för att hon inte fick vara med mig när jag blev vuxen. Jag var bara 24 år när jag förlorade henne och jag hade inte hunnit växa upp än. Jag skulle göra vad som helst för att få spendera bara en dag tillsammans med henne idag. Att få krama om henne igen, känna hennes doft, höra hennes skratt. Och att hon skulle få krama om barnen. Sina tre fina barnbarn som jag vet att hon skulle vara så mallig över. Världens bästa mamma, som skulle vara världens finaste mormor ♡

På något sätt så känner jag henne ändå alltid med mig, i allt jag gör så är hon där med mig i hjärtat. Jag hör hennes röst och vad hon skulle tycka och tänka i olika sammanhang.

Kelly frågar mer och mer om mormor och jag svarar på allt jag kan. Det brukar ofta handla om att hon undrar om vi kan flyga upp till himlen och till månen för att träffa henne. Jag svarar alltid att jag vill inget hellre än att göra just det, men att det tyvärr inte går. Då brukar hon sitta och fundera en stund, sen kommer hon med flera olika förslag på hur vi kan komma dit. ”Vi kan hoppa jäääättehögt, mamma. Sen kan vi hämta henne hem till oss”.

Mitt hjärta går i tusen bitar över att de aldrig fick ses, samtidigt som jag känner mig tacksam över att jag själv fått tre fina barn som jag nu har fått bli den viktigaste personen i livet för. Den personen jag alltid sett min mamma som – nu är jag det för mina barn.

Mina fantastiska barn, jag älskar er så det gör ont ♡
Jag VET att mormor tittar ner på er med ett stort leende och följer varje steg ni tar. Hon älskar er minst lika mycket som jag gör.

♡ ♡ ♡