Tessie-san

Hej fina! ♡ Hur mår ni?

Jag vaknade så himla pirrig imorse. Bortsett från att jag sovit jättedåligt pga hostade så mycket (jag har ju kvarvarande hosta post-covid och det är som värst på nätterna), så var jag så himla glad att det äntligen var torsdag. Idag hade jag nämligen RUL (rutinultraljudet) inbokat!

Jag har längtat så himla mycket efter det, få se vår lilla älskling igen, se att allt ser bra ut och framförallt se hur det ligger till med moderkakan och vart den är placerad. Jag har varit väldigt orolig för att den ska ligga i framvägg (som jag också trott hela tiden) för det ökar risken för komplikationer då den kan växa in i de tidigare ärren och skapa problem vid kejsarsnittet.

Men det första UL-sköterskan sa var ”och här ser vi moderkakan som ligger i bakvägg”. Åh vilken lättnad! ♡

Jag sa att jag blev så förvånad över det, att jag absolut trodde att den låg i framvägg eftersom jag inte känt lika starka och livliga rörelser som jag minns att jag känt med de andra vid den här veckan. Men då log hon och svarade ”ja, men det här är en helt ny bebis” och det är ju sant. Alla är ju olika, och den här lilla gullrumpan är tydligen en lugn liten älskling. Får se om det håller i sig även på utsidan sen 😉

Vi fick till tre fina bilder. Två på ansiktet i profil och en på kroppen. Det var svårt att få till en bild med både huvud och kropp, för den låg liksom och tittade in mot kameran, hehe- och det är ju profilen man vill åt. Men de bilderna vi fick blev så fina och jag kunde inte hålla tårarna borta. Tänk att en till liten älskling ligger i min mage just i detta nu – och växer så det knakar varje dag. Jag längtar något otroligt tills vi ses på riktigt! ♡

Vissa morgnar är det mer stressigt, speciellt om jag och tjejerna ligger och drar oss ett par minuter extra innan vi går upp 😉 men idag hann vi med flätfrisyrer på båda två. Belle var så glad att hon fick en likadan fläta som Kelly sådär tvärs över huvudet. Jättegulligt!

Jag hade en tidig morgontid för ultraljudet, och här kändes det riktigt nervöst eftersom jag var där själv. Har ju alltid haft med mig JP på alla dessa kontroller tidigare, men nu får ingen partner följa med in pga restriktionerna så jag fick gå själv. Tänk om man hade fått dåliga besked – och fått ta emot dem helt ensam… ♡

Efter jättefina besked och med flera bilder på vår alldeles underbara lilla älskling i handen gick jag iväg till jobbet. Det går inte att dölja lilla magen i klinikkläderna längre ♡

Aaaah, ni förstår inte vilken lättnad det är att allt såg bra ut med bebis och hur moderkakan låg. Nu fortsätter vi sända ut glada och härliga tankar om den här graviditeten ut i universum och hoppas att det fortsätter så! ♡