Vi på jobbet brukar alltid tipsa varandra om nya serier och filmer, poddar och program. Min ena kollega berättade om ett sommarprat som hon blev helt tagen av och skickade mig länken. Jag har betat av de senaste avsnitten av alla de poddar jag följer, så imorse på vägen till jobbet satte jag på den hon tipsade om.
Det var ett Sommarprat av Björn Natthiko Lindeblad. Jag minns inte mycket av vad det skulle handla om, mer än att min kollega berättade att hon blivit så rörd och att det verkligen var ett avsnitt hon trodde att jag skulle gilla.
Wow. Jag kan säga såhär. Jag grät hela långa vägen till jobbet, stora tunga tårar rullade ner för mina kinder. Tur att jag hade munskyddet på hela resan, det kändes mer privat med mina snyftningar då.
Jag blev så himla berörd. Hans vackra formuleringar, synsätt på livet och på döden, och hur han beskrev de tyngsta stunder med ett sånt lugn och en sådan kärlek – det fick mig att se på livet på ett helt nytt sätt.
Tack snälla Björn för ditt fina sommarprat, för att du delade med dig, det här var verkligen något jag behövde höra.
Har ni hört detta avsnitt? Om inte, gör det!
