Igår inväntade vi pappa som skulle komma hem från sin weekend i Amsterdam. Åh, vad vi saknat honom! Har alltid tyckt att det känns jobbigt när han är iväg och reser utan mig (och nu oss), inte för att han har gjort det speciellt många gånger, jag kan nog räkna de på max en hand på våra snart tio år tillsammans. Är så rädd att det ska hända honom något och nu när han även är pappan till mitt barn, så känner jag det ännu starkare. Men han är ansvarsfull och är försiktig, det lovar han mig alltid.
Kelly och jag gick ner en sväng till affären för att köpa hem lite till middagen vi tänkte överraska honom med när han kom hem. Hon fick ha på sig sina nya sneakers när vi gick ut, även om hon bara satt i vagnen. Mammas lilla Snosan-Ros ♡
Hon har väldigt goda händer, det har jag förstått… ♡
Vi gick hem och jag gjorde melonsallad med fetaost och oliver, och under tiden latjade Kelly i babygymmet. Hon upptäckte precis sig själv i spegeln och var helt fascinerad!
Vid 18-tiden plingade det på dörren (han hade lämnat sina nycklar hemma) och vi sprang glatt ner för trappan för att öppna åt honom! Världens bästa pappa var ju äntligen hemma med oss igen!! Kelly blev så glad att se honom och flög upp i hans famn. Det gjorde jag också!
Satte oss sedan på uteplatsen där jag dukat fram middagen, så fick han berätta om resan och vi fick öppna presenter! ♡
Jag fick tre sorters läppglans i olika nyanser och Kelly fick en gullig Miffy-kanin som spelar ”Für Elise” om man snurrar på botten – hon älskade den! Åh, vad härligt att familjen är komplett igen!
