Tessie-san

Jag kan inte riktigt förstå att Oliver redan har hunnit bli 6 månader. Ett halvår? Min minsting har blivit ett halvår? Herregud vad tiden går fort. Samtidigt slås jag av det totalt motsägelsefulla i att känna att han varit här med oss föralltid? Det är svårt att beskriva, men han är en sån självklar del av vår familj att ett halvår låter så lite, han har ju alltid varit här?

Hursomhelst, igår blev han 6 månader gammal och det finns ingen gladare bebis än han. Det är oftast han börjar med en allvarlig min, men så fort vi säger ”Heeej Oliver” så skiner han upp som en sol och ler från öra till öra. Min älskling, ditt leende gör mig så lycklig!

6 månader och han har redan fått två tänder, han fortsätter dreggla och tugga på allt, så det skulle inte förvåna mig om det dök upp någon mer snart också. Han kan sätta sig upp själv (!!), och även om det inte är det mest stabila än så gör han det så fort han får chansen när jag lagt ner honom på lekfilten.

Han har börjat leka titt-ut. Han älskar när vi (speciellt hans syskon) leker det med honom, men gör det även själv med sin lilla torkduk – håller upp den framför ansiktet och väntar på att vi ska säga ”Vaaaar är Oliver?” och då drar han ner duken och vi utbrister ”Titt-uuut, där var Oliver!” och han ler och skrattar så gott åt det.

Han säger något som liknar ”mamma” och ”hej”. ”Mamma” kommer oftast när han är väldigt trött eller ledsen, som att han ropar på mig då ♡ ”Hej:et” kommer i samband med att vi säger hej till honom.

Jag har ändå fyra barn och har en del att jämföra med – och jag har aldrig varit med om en sådan brottningsmatch vid blöjbyten förut. Jag har aldrig fattat vad folk menat när de sagt att de kämpat med blöjbyten eller klädpåtagning för att deras bebis är vild och galen… ”det är väl bara att klä på/byta?” har jag tänkt då. Men NU förstår jag. Heeeeerre-min-gud, det är som att vara i en brottningsmatch med en alligator när det är dags att byta blöja eller sätta på kläder. Han är så stark och vänder, vrider, spänner, snurrar runt på två sekunder. Jag är oftast helt svettig efteråt.

Roligast är när det skett en bajsolycka och det har läckt ut över hela bodyn på morgonen när vi precis är på väg ut genom dörren och stressen redan är upp över öronen. Då det ska bytas, tvättas, byta kläder på två sekunder eftersom de andra tre barnen står i hallen i full mundering och svettas ihjäl – och han då kör igång sina cirkuskonster – ja, DÅ känner man att man lever 😉

Han har ett väldigt smittsamt leende, och har en så charmig blick att vem som helst smälter. Kelly brukar säga ”men nu får du SLUTA vara så söt Oliver” ♡

Nu när han blivit 6 månader har vi börjat erbjuda mer mat (mosad potatis, pureer och barnmatsburkar), men han visar inte så stort intresse för det än. Det mesta kommer ut igen och så vevar han med armarna för fullt så det är svårt att ens pricka munnen, haha.

Idag fick han kyckling med couscous och fick ändå ner ett par skedar. Men sen började han veva med armarna så allt flög iväg och då gav jag upp för idag 😉

Jag älskar dig något helt otroligt mycket, och jag tackar min lyckliga stjärna varje dag för att jag har dig. Att det var just du som kom till oss.

Älskade älskade son, älskade älskade Oliver ♡