Tessie-san

Idag blir min lilla godbit hela 2 månader. Det känns så konstigt, för samtidigt som det känns som att han kom igår, så känns det som att han alltid varit med oss? Jag minns inte hur det vara att finnas innan han fanns? Min lilla älskling. Han har ju praktiskt taget vuxit fast på mig, så det kanske inte är så konstigt att jag känner så. Han är en del av mig ♡

Häromdagen var vi iväg till barnkliniken för att träffa en specialistläkare där. Det kan eventuellt vara så att han reagerar på mjölken, både från bröstmjölken och ersättningen. Men vi har det under uppsikt och ska se hur det ter sig till nästa gång vi ska till BVC om 3 veckor, om problemet kvarstår så ska vi sätta ut all mjölk, både i min kost och att byta ut till mjölkfri ersättning för att se om det blir någon skillnad.

Han har även något som kallas för Harlequin fenomen (inte att förväxla med det livshotande Harlequin syndrom – Googla INTE om du är känslig), det han har är halvsidig rodnad i ansiktet. När jag lägger honom på sidan i min famn så blir halva hans ansikte rött och resten har kvar sin vanliga färg. Det blir som en skarp linje prick i mitten av ansiktet där ena sidan blir röd och den andra blir inget alls. Detta förekommer hos ca 10% av nyfödda barn, så ganska ovanligt ändå. Vanligtvis försvinner detta efter 2-4 veckor, men hans är fortfarande kvar och därför vill man följa upp det med specialistläkaren.

Hon undersökte honom och sa att det inte var något att oroa sig för, att det kommer försvinna med tiden, men att vi gör en uppföljning om ett par veckor igen och ser om det försvunnit då.

Han går äntligen uppåt på viktkurvan och det är tack vare att vi börjat med ersättningen. Jag ammade ju   h e l a  tiden, jag pumpade mellan amningarna och var väldigt aktiv, men av någon anledning räckte inte min mjölk till att få honom att gå upp så mycket som man önskar, så det var ju tur att vi kunde ta till ersättning också. Det är faktiskt väldigt skönt att även JP kan ta ett par matstunder nu också. Men jag fortsätter amma ändå hela dagarna. Kör ungefär varannan gång och det känns bra. Så länge inte amningen fasas ut helt är jag nöjd, och han gillar att amma så det fortsätter vi med ♡

Han har världens gulligaste leende, han ler med hela ansiktet och det är väldigt svårt att göra någonting annat än att le tillbaka. ♡ Han har börjat svara när man pratar med honom och följer mig med blicken vart jag än går.

Nätterna har blivit mycket bättre sen vi började med ersättning. Han kan sova flera timmar i streck – längst 4 timmar hittills, men det känns som en veckas sömn att få sova det på raken för mig, så jag är så glad så. Han vill oftast ligga i min famn, men ibland kan jag t.o.m lägga ner honom i nestet bredvid mig och han ligger kvar där. Inatt hade han dock en riiiiktigt bökig natt och han vred och knorrade non stop. Aldrig så att han skrek, men han bökade liksom, och jag höll på att bli galen 😀

Hans tre storesyskon är fortfarande helt förälskade i honom och skämmer bort honom med pussar, kramar och kärlek varje dag. Han är hela familjens lilla gullegris ♡

Han har kvar sitt röda fina hår och sina blå ögon ♡

Vi var tvungna att ta bussen till läkaren, för JP var tvungen att stanna hemma med barnen pga hade ett möte inbokat, men det var inga problem. Då fick vi ta premiärturen med bussen, Olivers första gång. Visste inte hur han skulle tycka om att ligga i vagnen, han brukar ju inte gilla att ligga där utan vill hellre vara i Babybjörnen på mig, men det gick jättebra. Han låg där och kikade runt och var nöjd.

Det var mycket spännande att vara ute på äventyr iallafall.

På vägen hem matchade vi in matstunden till bussresan ♡

Åh, vad jag älskar dig. Min fina fina kille. Är så mallig och stolt över att få kalla mig din mamma. Älskade son.

Känns helt underbart att få följa dig genom livet, såhär på första parkett. Älskar att gå igenom alla första gånger med dig, se hur du utvecklas och få vara med när du lär dig nya saker varje dag. Jag är så tacksam för dig. Älskar dig, mest i hela världen.

♡