Usch, idag var olyckan framme hos oss.
Vi var ute i parken och Oliver ville gå runt på upptäcktsfärd och knatade runt på gräsmattan och asfalten. Han är riktigt duktig på att gå, men då och då ramlar han till och ramlar då oftast ner på rumpan, men ibland blir det mer framlänges och han tar alltid emot sig med händerna. Men nu när han plötsligt tappade balansen så gjorde han det framåt – och där råkade det stå en stenkruka som han dunkade i kanten på med ögonbrynet.
Vrålskrik- och jag lyfter upp honom på en gång för att lugna. Ser att det blöder, så tar snabbt upp min lilla plåsterlåda jag alltid har med mig och börjar badda. Det kommer mer och mer blod, och han är jätteledsen. Jag lyckas få på ett plåster, sen ropar jag åt alla mina barn att vi ska hem nu!
Han mådde bra, och blev glad en stund senare, men vi tyckte jacket såg stort ut, och kontaktade Capio via deras chatt och skickade en bild för att rådfråga vad vi skulle göra. Sköterskan där sa att det troligen inte behövde sys, men att det behövdes tejpas eller limmas och att vi skulle ta oss till närakuten, så vi åkte på direkten.
Väl där fick vi snabb hjälp. De tyckte det såg fint ut ändå, men tejpade igen det och sen plåster på för att försöka låta det sitta kvar.
Det gick snabbt och smidigt, men inte om ni frågar Oliver. Han tyckte det var väldigt olustigt att träffa på människor i vita rockar som skulle komma nära honom utan förvarning. Han klamrade sig fast vid mig och var ledsen. Men så fort vi kom ut därifrån blev han lugn och glad igen. Snacka om white coat syndrom 🙁
Men det kändes bra att få en koll på det och att de tejpade. Vi ska givetvis anmäla det till försäkringsbolaget också. Just med ärr i ansiktet är det bra att alltid få det dokumenterat och anmält på en gång. Om det skulle bli en fult ärr och fortfarande är kvar om ett par år kan han få ersättning och det är klart att vi vill det.
Belle gjorde en liknande grej när hon var liten och slog upp ett (mycket större) jack direkt under läppen – och vi anmälde till försäkringsbolaget, gick till läkaren och uppdaterade med bilder två år senare -och hon fick ut maxbelopp i försäkring. Det har vi satt in på hennes egna konto som hon får när hon blir 18 år.
Hursomhelst.
Har inte tagit en enda bild idag – förutom den på entrén till närakuten när vi gick därifrån. Så här kommer ett par på min lilla mumsbit från igår när vi lekte i sandlådan ♡
Tänk att den här lilla rumpan ska börja på förskolan om en månad. Vart har tiden tagit vägen egentligen?
♡
