Onsdag redan och imorgon kör vi sista dagen på förskolan för den här veckan. Hade ärligt talat knappt koll på vilken dag det var idag, jag är helt mosig i huvudet pga sömnbrist. Inatt var den tuffaste natten hittills sedan vi blivit en till i familjen. Nätterna har gått förvånansvärt bra änsålänge, Kelly sover hela natten i sitt rum och kommer in till oss vid 5.30-6.00 tiden och myser vidare i vår säng innan vi går upp helt. Belle sover också på bra, förutom att hon såklart vill amma var och varannan timme – men det är jag ju beredd på. Är väldigt glad att hon – precis som Kelly gjorde – blir tyst och nöjd så fort hon får amma. Har aldrig behövt gå upp och gå runt med henne för att hon ska somna om eller så. Däremot ligger jag ju som en böjd ostbåge halvsittandes på min ihopvikta gravidkudde när jag ammar, så jag är ganska mör i kroppen när vi gör morgon sen. Jag passar dock på att sova små stunder på dagen när jag får tillfälle, så jag överlever.
Inatt ville dock Kelly komma in redan vid 01.00 och det var inte alls lika lätt att få till någon sömn när man har en till person att se efter där på natten. Hon flyger ju runt som en Tasmansk djävul när hon sover, så jag hade fullt upp med att hålla koll så att inte Belle fick en fot i ansiktet och inte jag heller för den delen. Sen väckte den ena dottern den andra och så avlöste de varandra så natten igenom… Jag var minst sagt ett vrak imorse om vi säger så.
Ja, så startade iallafall vår morgon. Vi lämnade sedan Kelly på förskolan vid 9.00 och gick sedan till min barnmorska för efterkontroll efter förlossningen. Det var första gången hon fick träffa Belle ♡ Vi gick igenom förlossningen och min läkning och så lite frågor och funderingar. Min livmoder har varit lite långsam med att dra ihop sig igen efter förlossningen, men nu kände hon att den hade återgått till det man kan förvänta sig vid det här laget. Det kändes skönt! Ska tillbaka för ytterligare en tid om ett par veckor igen, sen ses vi inte mer (förrän det eventuellt skulle vara dags för ett till syskon…), lite sorgligt. Gillar verkligen vår barnmorska!
♡
På eftermiddagen när vi hämtat upp Kelly från föris, gick vi ner till vattnet för att se om änderna fortfarande var kvar. Vi hade packat ner lite korvbröd vi haft i frysen som vi tänkte mata dem med. När Kelly såg vart vi var på väg sken hon upp som en sol och så utbrast hon ”badAAA”, men sen la hon armarna runt sig och sa ”kaaaallt”. Haha, älskade Ros.
Inget bad den här gången, men det var väldigt spännande att ge änderna mat. Eller inget bad säger jag… Kelly tyckte att det ändå var på sin plats att doppa fötterna där efter ett tag, så det gjorde hon. Med skor och allt. Hon blev givetvis helt dyngsur, så att det droppade om strumporna när vi tog av skorna. Då var det dags att gå hem… Hon fick sitta i vagnen med den varma filten om benen på vägen hem.
Så kan det gå.
Hennes kast-teknik kan ju diskuteras… rakt upp i luften flög korvbrödsbitarna 😉
♡
