Tessie-san

Igår var det en dag med väldigt blandade känslor.
Jag går på årliga kontroller med mammografi varje år och det brukar alltid landa såhär på våren. Jag vet att de här kontrollerna är otroligt viktiga och jag är tacksam att jag får göra dem, men det är fortfarande en väldigt jobbig process som sliter upp sår och skapar oro varje gång.

JP ordnade så han kunde följa med mig och Belle dit. Kelly var på förskolan så hon hade ingen aning.

Det gick väldigt fort (ibland får man sitta och vänta ett bra tag även om man har remiss och bokad tid) och vi gjorde både mammografi och undersökning med ultraljud som alltid.
Mammografin gör lite ont, bröstet pressas ihop ganska hårt och sedan tar man röntgenbilderna, det är över på ett par sekunder, men man brukar ta runt 10 stycken bilder, så det är en process.
Ultraljudet gör inte ont, men kan vara lite obekvämt på vissa ställen, jag tycker mest det gör lite ont i närheten av armhålorna.
Läkaren kunde snabbt konstatera att allt såg jättefint ut både på röntgenbilderna och via ultraljudet och vi kunde andas ut.

Det är verkligen som en sten som faller från axlarna varje gång jag får det glada beskedet, och jag hoppas verkligen att jag kommer fortsätta få det, även om jag har en förhöjd risk pga ärtflighetsfaktorn.
Men nu var det klart för den här gången och jag kan lägga det bakom mig. NU börjar våren och försommaren för mig, när det där är ur vägen ♡

♡

Min glada gofis som stolt visar upp alla sina tänder! ♡
Hon har börjat få en femte tand i underkäken också, här går det undan.

Vi tog en promenad efter att ha lämnat av Kelly på förskolan på morgonen och mitt sällskap somnade på en gång…

På eftermiddagen efter att vi hämtat upp storasyster, gick vi och lekte lite på lekplatserna vid oss.
Grävde lite i sanden, gungade och samlade på stenar.

Kelly är helt fascinerad av grannkatterna som springer runt och en av dem har hon döpt till Katten Jansson.
Den här gången kom en annan katt förbi och Kelly ville genast dit och klappa. Jag förklarade att man inte får springa fram mot katter bara sådär, om de vill bli klappade så kommer de komma fram själva, man får aldrig jaga en katt. Hon nickade och tog ett par långsamma steg mot katten, men den var inte alls intresserad av något möte så den började fräsa åt henne och jag flög upp och sprang imellan.
Jag är själv en kattmänniska och älskar katter, men jag vet också att det kan gå väldigt snabbt om en katt känner sig trängd till att den klöser och den tyckte nog Kelly var alldeles lagom stor att hoppa upp och klösa på…
Det blev inget av det och Kelly fick se på nära håll hur det ser ut när en katt inte vill. Det var bra, då lärde hon sig det.

Belle är som sagt totalt oblyg och ställer sig upp vartsomhelst nu. Sen drattar hon på rumpan, men är snabbt upp igen.
Tror definitivt att hon kommer gå tidigt…

Det var en dag med mycket blandade känslor. Oro, ångest, lättnad, glädje och tacksamhet.

Avslutade dagen med en fröken som inte ville somna och nattningen tog över 2 timmar… jag var helt slut vid det laget, så jag slängde in handduken och somnade jag med. Så idag ska vi ta igen senaste Game of Thrones-avsnittet eftersom vi missade det igår, avslöja ingenting!

♡