Idag hade vi besök över på dagen. Det var Molly och hennes Seamie som kom över på lunch. Vi hade lagat bönpastasallad med mozzarella och prosciutto, som man fick komponera hur man själv ville ha den. Kelly åt morot- och palsternacksblandningen jag gjorde förut. Har fryst in småportioner som vi bara värmer på i micron och hade även i lite mosad avokado. Hon har tyckt lite sisådär om den blandningen innan, men vi testar på olika smaker vid flera tillfällen för att se om hon ändrat uppfattning allt eftersom hon växer. Idag gick det mesta ner och det ser jag som ett gott tecken!
Efter lunch och fika gick vi ut på en promenad så barnen kunde få somna i sina vagnar. Det regnade en skvätt när vi åt lunch, men sen var det strålande sol igen, så det passade bra. Gick ner till tredje vattnet igen (favoritplatsen just nu) och passerade alla vackra hus och trädgårdar på vägen. Det ena huset är större och finare än det andra och det är så inspirerande att se alla trädgårdar tycker jag.
Gosan var tjusig i två rosetter idag. Många undrar hur jag gör för att hon ska behålla dem på huvudet en hel dag, att hon inte sliter av dem när hon får chansen? Men jag tror att det är för att hon sedan dag 1 nästan alltid har haft någonting i håret. En tofs, ett hårband eller rosetter och jag tror hon är så van att hon låter dem vara. Det är liksom inga ”konstigheter” att ha något i håret för henne.
Bönpasta, ett grönsaksfat, mozzarella, prosciutto och olivolja, vitlökssås och Herbamare. Gotti gott gott!
När vi skulle ut på promenaden fick Seamie syn på lekplatsen precis utanför oss och ville gärna gunga en liten stund och det är klart han fick det. Kelly är dock för liten för att gunga riktigt än, men hon sysselsatte sig med påfågeln i vagnen under tiden, så det gick ingen nöd på henne.
Båda barnen somnade ganska snart i vagnarna så fort vi började gå och sov fortfarande när vi kom fram till vattnet. Vi hann beta av en hel del ämnen innan de båda vaknade igen och det var så skönt att prata om både högt och lågt med en gammal vän.
En glad selfie med min Ros som vaknade efter en stund.
Molly och en nyvaken Seamie ♡
Vi vinkade av dem straxt efter 15.00 och då gick Kelly och jag hem till oss. Vi byggde en borg av kuddar igen och hon fick leka av sig lite innan pappa kom hem. Idag är det ju tisdag och hon blir ännu en vecka äldre – 30 veckor är hon nu och i övermorgon blir hon 7 månader! Vad tiden går fort, jag hinner inte med! Hon har blivit så himla stor och har verkligen utvecklats i en rasande fart.
Hon säger ”mamma” nu. Eller ”mama”, ”mamamam, ”maaamma” och jag tar det som att det är mig hon pratar om. Det kommer både när hon är glad och ledsen, men mest när hon är ledsen, då liksom ropar hon ”maaammaaa” och mitt hjärta gör tusen volter både av lycka och av aj-mitt-hjärta-går-sönder-när-du-är-ledsen-känslor. Älskade, älskade vän, om du bara visste hur mycket jag älskar dig!
Jag är så otroligt stolt över allt vad du är och allt det du kan. Min fina fina tjej, min kärlek till dig är oändlig! ♡
